Prisvärt

69 kr för en pizza och en drink, det låter ju inte dyrt. Då kan man beställa en Margaritha både att äta och dricka.

posted from Bloggeroid

Ung gästbloggare

Om någon tycker att jag var fåordig i förra inlägget så lånade Lilly min telefon i morse och hon har tydligen gästbloggat lite spontant.

posted from Bloggeroid

posted from Bloggeroid

När som helst är ett relativt begrepp

Linnéa har sitt mobilabonnemang hos 3. Vi har kostnadskontroll påslagen för att slippa oroa oss för vansinneshöga mobilräkningar. Den här månaden har Linnéa använt upp sin samtalspott och taket hävs inte förrän första september. Nu var jag inne på 3:s sidor för att kolla om det gick att lägga till en tjänst men det går inte för att abonnemanget anses spärrat pga av kostnadstaket. Då tänkte jag att jag prövar att sätta det högre så kanske spärren hävs men då tar det 24 timmar innan ändringen går igenom. Då tänker jag att det är lika bra att jag sätter tillbaka alltihop till som det var innan. Då får jag följande felmeddelande:

(För er som inte kan se så står det "Du måste vänta i 10 minuter innan ytterligare ändring kan göras. Vänligen försök igen senare. Och under står det "Du kan när som helst ändra nivåerna, pausa eller ta bort kostnadskontroll. Klicka på ändra om du vill göra ändringar")

Så jag väntar i tio minuter, försöker igen och då står det så här:

De som har låtit det här gränssnittet gå i produktion för att användas av 3:s kunder borde ha ett kok stryk! Och för att göra saken än värre (eller kanske som ett hån?) möts man av följande käcka budskap på startsidan för "Mitt 3":

Jag vill verkligen inte veta hur 3 skulle bete sig om de ansträngde sig för att vara användarfientliga...

Lätt är rätt?

På Lillys dagis så har de en kostpolicy som bl a innebär att mejerivaror som serveras är lättmjölk, lättfil och lättyoghurt och ost är av den nyckelhålsmärkta 17% varianten. Nu vet jag inte om det kommer bli ramaskri bland hälsomedvetna läsare men jag ställer mig lite frågande. Jag har varit med på dagis flera dagar förra veckan under invänjningen och allvarligt: vi pratar om barn som rör på sig hela dagen. De är ute flera timmar och springer, hoppar, klättrar, cyklar och gräver. De om några borde väl klara av att äta (och dricka) icke-lättprodukter och dessutom är det ju inga jättemängder vi pratar om. Jag är emot det här hysteriska fettjagandet i sånt som faktiskt är vanlig mat.

På väg

Messitröja, solglasögon, blå cykelhjälm och favvoryggsäcken och sen susa iväg med stil i full fart mot dagis i veckan.

posted from Bloggeroid

Divine intervention?

Strax efter att jag skrivit det förra inlägget får jag en nyhet som förhoppningsvis kommer att göra att projektet har större förutsättningar att gå framåt. Man skulle kunna beskriva det som att en försvårande omständighet som genom ett trollslag är ute ur leken.

Ovisst

Allvarligt, min arbetssituation på jobbet just nu är som att vara i limbo. Jag är i ett obestämt tomrum som varken är det ena eller det andra. Allt jag rimligen kan göra för att påverka situationen är redan gjort. Så nu återstår väntan på obestämd tid. Kommer det hända saker som gör att det går framåt i projektet (halleluljakörer och palmbladsviftningar) eller kommer tvären vara det som vissa parter vill sitta på fortsättningsvis också (eld och treuddsviftande)?

posted from Bloggeroid

Nattvandring

Det är ju jättebra att Lilly verkligen gillar sin egen säng och helst vill sova där. Det är lite mindre bra med ett barn som gillar sin egen säng så till den milda grad att när hon vaknar varje natt vid 4-5 tiden så tvärvägrar hon att komma över till vår säng. I stället ropar hon "mamma!" och så får jag sömngångaraktigt vandra till hennes säng och sova resten av natten/jättetidiga morgonen där efter att jag trasslat ut täcken och letat efter borttappade nappar så att jag precis hinner vakna till.

Det är i alla fall tur att vi skippade en gullig liten barnsäng till Lilly. Nu får jag i alla fall plats på längden. På bredden kan det dock bli lite trångt eftersom en treåring på något märkligt vis flyter ut under sömnen och tar upp ungefär 60 cm av den 80 cm breda sängen.

Ny termin

Idag började skolorna igen. Linnéa börjar sjuan och Flora börjar i fyran. Det är nästan overkligt att de har blivit så stora så fort (och ännu märkligare är det ju att jag själv knappt har blivit en dag äldre....ahem....nja). I morgon är det första dagen för Lilly på dagis. Vi kommer sakna hennes fina dagmamma som gått i pension men dagis blir nog också jättebra. Vi kommer ju känna igen oss eftersom hon ska gå på samma ställe som Flora och Linnéa gick på. Den där inskolningen är nog förresten till 50% till för barnen och 50% för föräldrarna. Jag har grym separationsångest nu när vi har varit hemma så länge under sommaren.

Sudda, sudda

Lillys favoritsysselsättning idag: jag ska rita olika saker och hon ska sudda ut dem.

posted from Bloggeroid

Hej och hå

Det blev yoga i förrgår också. Det är otroligt välbehövligt för alla muskler att få sträcka ut sig på det sätt som det blir när man gör yoga. Även om jag försöker stretcha när jag har sprungit så räcker inte det. Jag tror jag har typ norra Europas stelaste (och kortaste?) hamstrings. Att ha ett stillasittande jobb hjälper ju inte direkt heller.

Igår sprang jag 6 km. Det kändes helt okej i hälen men jag måste nog tänka på att ta det lite lugnt. Jag är ingen snabblöpare någonsin men allt är ju relativt. Jag har tränat sporadiskt så länge att när jag nu äntligen kommer igång mer regelbundet så verkar spår av själva konditionen finnas kvar (för även om jag inte har tränat så ofta så har jag ju ändå inte varit komplett stillasittande) men rent kroppsligt så tror jag alla muskler har gått tillbaka till soffläge.

Rent spel någon?

Jag spelar tre i rad med Lilly, tre år. Hon verkar ha fattat att poängen är att hon ska få sina tre spelpluppar (spelet är ett som Flora har gjort i slöjden och man kan antingen ha ljusgröna små träpluppar eller perikofärgade dito) i rad men när jag sätter min persikofärgade plupp i det tredje hålet i raden där Lilly tidigare placerat två av sina så tar hon resolut bort min plupp och klämmer dit sin egen.

"Jag vann!" utropar hon och höjer händerna över huvudet.

"Men du fuskade ju!" säger jag.

"Jahapp!" säger hon och ser helnöjd ut.

Förresten...

...är jag nu anmäld till Hässelbyloppet den 16 oktober. Inga större stordåd är att vänta tidsmässigt men det är ju alltid roligt med ett lopp.

Alternativ träning

Idag skulle jag ha sprungit men efter jag var ute i förrgår så kändes det lite ömt i hälen och eftersom jag har fobi för att få fotproblem som tar jättelång tid att läka ut så tog jag det säkra för det osäkra och skippade löpningen idag. I stället körde jag yoga hemma framför tv:n. Jag köpte en yoga dvd för ett tag sedan och den är helt okej. Det är dock en viss extra utmaning att finna den koncentration och inre fokusering som är tänkt att ackompanjera övningarna när man har en treåring som helst vill hoppa runt bredvid (och ibland rentav på) en. Men ikväll var jag själv hemma så då var det enklare. Efteråt kände jag mig mjuk i kroppen på ett bra sätt. Skönt.

Ingen guldstjärna

Igår kväll fick jag ett utbrott på barn som aldrig går och lägger sig. Linnéa vill vara uppe sent för att känna sig som den tonåring hon är. Det får till följd att Flora inte heller går och lägger sig för hon vill inte vara ensam på nedervåningen där hennes och Linnéas rum ligger. Själve Gandhi skulle vara stolt över det passiva motstånd som bjuds av båda barnen när det kommer till att gå och lägga sig. De bara liksom rör sig inte ur fläcken. Ibland kan de ge intryck av viss aktivitet men det är bara en skenmanöver, det händer ingenting.

Och igår blev jag som sagt helt galen på att det är så här. Jag skällde och gick an och lyckades klämma in i princip vartenda fel man kan göra när man ska kommunicera med omvärlden (anklagelser, svepande generaliseringar, vädjanden till motparten dåliga samvete och offerkoftan ordentligt på).

Det är inte i sådana stunder man känner att man glänser i sitt föräldraskap direkt.

posted from Bloggeroid

Tunnelbanehyfs

Om du har en proppfull ryggsäck och det är rusningstrafik så är det en trevlig gest mot sin (i sammanhanget väldigt nära) omgivning att ta av ryggsäcken när du stiger på tunnelbanan. Det är förstås en oerhörd ansträngning att knöka på och av ryggsäcken men det måste jämföras med det obehag dina medpassagerare känner när du dänger ryggsäcken i ansiktet på dem, särskilt om du dessutom av någon anledning känner att du måste vända dig åt olika håll upprepade gånger under färden.

Jag övar mig på att använda synonymer och omskrivningar

Mina arbetsuppgift just nu är misstänkt likt det där sällskapsspelet där man ska beskriva en företeelse men inte får använda de ord och uttryck som ligger närmast tillhands.

Inte särskilt praktiskt om min åsikt efterfrågas. Men ingen kommer efteråt kunna säga att vi inte har försökt allt i alla fall.

posted from Bloggeroid

Note to self inför hösten

Nej, det är inte höst än. Augusti är fortfarande en sommarmånad. Men förr eller senare så blir det ju höst med kyla och mörker och risk för allmänt depp hos en solvärmeochljus-människa som jag. Men om jag bara kommer ihåg följande så kommer jag klara mig bättre:

• Se till att gå ut mitt på dagen varje dag. Det kanske verkar som att solen knappt stiger över horisonten. Det kanske regnar. Det kanske är frestande att stanna inne. Men det är alltid ljusare ute när man väl kommer ut än det verkar när man tittar ut genom fönstret och den där stunden utomhus (även om det bara blir en kvart) gör skillnad. Det är som att kroppen kommer på att det faktiskt är dag ändå, även om det är mitten av november.
• Träna. Jag kan inte nog understryka för mig själv hur viktigt det är att inte försoffas under vinterhalvåret. Återigen: det kanske verkar som att solen knappt stiger över horisonten. Det kanske regnar. Det kanske är frestande att stanna inne. Det finns tusen ursäkter, den ena bättre än den andra varför i morgon (eller någon annan månad) är bättre. Lyssna inte på mina egna undanflykter. Bara ta på träningskläderna och gå ut. Jag kommer känna mig mycket piggare och gladare.
• Gå och lägg dig i tid människa. Ja, jag vet att jag är en nattuggla. Det är så frestande att sitta uppe en stund till. Och den stunden blir gärna till efter midnatt. Men det är viktigt att sova. Sover man inte blir hela livet mer grått och jobbigt och det behövs sannerligen inte under det redan gråa och jobbiga vinterhalvåret.

Tummis med mig själv på det här nu, så kommer jag överleva galant till nästa vår.

Utomjordisk kärlek

Egentligen är bärbar dator och gaming en motsägelse för mig för jag gillar inte att använda bärbara datorers tangentbord för spel. Men ändå: ibland vill man ha något fast det inte är helt praktiskt. För ytliga saker som att det är roligare att slå ihjäl fiender och monster med mer processorkraft och grafik och för att designen är jäkligt snygg.

Alienware M17x, ge hit!

Det går att sprida glädje på många sätt

Det känns fint att jag igår kunde roa ännu en tandläkare med mina visdomständer. Jag har bara haft två och båda har varit mycket små, som två pyttetänder där längst bak i överkäken. Den ena tanden tog jag bort för ett par år sedan och den andra rök igår eftersom jag fått en inflammation i tandköttet runt om. Förra gången så sa tandläkaren "Oj, det var den minsta tand jag har sett!" (på en vuxen människa får man förmoda, bebiständer måste ju vara lika stora eller ännu mindre). Sen ropade hon in tandläkaren i angränsande rum och lite annat löst folk i närheten och alla sa "Oj" och höll glatt med om att det var en pytteliten visdomstand, absolut den minsta de sett.

Igår var det dags igen. Jag öppnade munnen och tandläkaren ropade "Oj, det var verkligen en pytteliten tand!" och såg så där glad ut som man gör när man upptäcker något lite skojigt och ovanligt inom sitt specialområde. Och sen fick tandläkarpraktikanten (tror jag det var) som assisterade också titta och hon sa "Den var den minsta jag har sett!" och skrattade glatt. Fast då tänkte jag att om hon nu var en praktikant, hur många tänder kan hon ha hunnit se egentligen? Men ändå, hon får ju räknas in bland de roade.

Fördelen med att ha små visdomständer är att de går lätt att ta bort. Det tog tjugo minuter blankt från det att jag steg in hos tandläkaren innan jag gick ut igen, en tand och 800 kr fattigare och med vissheten att jag spridit lite glädje hos två tandläkare (eller en tandläkare och en blivande sådan) på morgonen.

Inte optimal sömnekvation

Barn i yngre tonåren som vill vara uppe sent på kvällen + föräldrar som desperat vill ha lite egentid på kvällen och därför går och lägger sig ännu senare än den sena tidpunkt då tonåringen går och lägger sig + treåring som går och lägger sig tidigt och som därför glatt skuttar upp vid sex - halv sju på morgonen = föräldrar med akut sömnbrist.

Bokklubbsbok: Radhusdisco av Morgan Larsson

Jag är med i en bokklubb. Eller egentligen är det mer en uteätarklubb som är maskerad (möjligen nödtorftigt) till en bokklubb. Men vi läser böcker. Eller okej, om man ska vara petnoga så väljer vi en bok som vi ska ha läst till varje gång vi träffats och oftast har majoriteten av de närvarande faktiskt läst boken. Och de som inte har det har i alla fall vett att skämmas lite.

Till nästa gång vi ses ska vi ha läst Radhusdisco av Morgan Larsson. Och det har jag gjort. Läst alltså. Boken handlar om Morris och hans uppväxt i 80-talets Trollhättan. Om man själv växte upp under ungefär samma tid som Morris så är boken en tidmaskin till barndomens mode och kultur. Under tiden jag läser minns jag hur gärna jag själv ville ha pösjeans med ett smalt neonskärp i midjan (tyvärr hade jag en två år äldre, pinnsmal och minst en decimeter längre kusin som jag fick ärva kläder av, så de där jeansen dröjde) och ett Donkey Kong spel (helt ouppnåeligt, vilket kanske förklarar varför Flora till slut fick sitt efterlängtade Nintendo DS).

Även utan igenkänningsfaktorn när det gäller 80-talet så är boken värd att läsa. Barndomens bekymmer, glädjeämnen och vedermödor som skildras är inte begränsade till en viss tidsålder utan där kan nog de flesta känna igen sig.

Tre faktorer som underlättar för att få ett projekt att fungera

1. En projektledare som håller ihop projektet och som ser till helheten.

2. Samarbetsvilja hos alla intressenter.

3. En gemensam målbild.

Det står läsaren fritt att lista ut hur många av faktorerna som just nu existerar i det projekt jag jobbar i och i så fall i vilken grad.

Inte riktigt som det borde se ut

Jag kan med sorg konstatera att vårt parasoll som inhandlades i våras tydligen inte är anpassat för en normal svensk sommar. En dag av regn och lite blåst och det ser ut så här. Nedhasat. Kass kvalitet.

Om tjat mättes i pengar

Om jag hade en krona för varje gång jag behövt tjata på ett barn här hemma i sommar så hade jag varit mångmiljonär nu. Och om jag skulle få räkna det sammanlagda tjatet på familjens 3,5 barn under hela deras livstid så skulle Bill Gates framstå som en fattiglapp.

Och om jag dessutom kunde räkna in alla gånger jag behövt tjata på min man under de femton år vi tillbringat tillsammans....tanken svindlar.

Otäcka sensommarkryp

Alla dessa tvestjärtar som dyker upp överallt i slutet av sommaren, vart håller de hus resten av året och varför känner de att de måste invadera brevlådor, soptunnor och uthängd tvätt varje år vid den här tiden?

Bridesmaids

Jag går på bio väldigt sällan nuförtiden. Och om jag gör det så är sannolikheten stor att det är en barnfilm jag ser (så det är tur att jag faktiskt gillar tecknat). Men det senaste året anar man att en ny era randas. Igår var jag med Linnéa (som är tretton) och såg Bridesmaids.

Det är på ett sätt ett sorgligt tecken att filmen har fått så mycket uppmärksamhet för att det är en film med enbart kvinnliga huvudpersoner och där handligen fokuserar på relationen mellan dem och inte i förhållande till en eller flera män. Men om man ser det från den ljusa sidan så är ju alla filmer som kan öka på listan över filmer som klarar bechdel-testet en positiv utveckling.

Ibland kan det vara dumt att späda på förväntningarna på en film. Det är liksom upplagt för att skapa besvikelse hos dem som går och ser dem för att verkligheten (eller fiktionen är det väl i och för sig fråga om) på vita duken inte når upp till de egna fantastierna om hur kul det borde vara. Inte desto mindre måste jag säga att jag tyckte att det var en hysteriskt rolig film. Ibland hade jag behövt en liten skämskudde för vissa scener var roliga på ett rätt plågsamt sätt men kul var det. Och till eventuella män som inte vill se filmen för att de är för macho för "tjejfilmer", skyll er själva för det ni missar är en bra film helt enkelt.