måndag 31 oktober 2011
Prisa gud...
...min man har låtit surdegen reinkarneras, vilket innebär att vi just nu får äta världens godaste bröd i familjen Maxima.
söndag 30 oktober 2011
Vad är det som är så upprörande egentligen?
Till alla er som tycker att Halloween är en amerikansk styggelse och som ondgör sig över att barn klär ut sig och kör bus eller godis och gnäller på att svenskar firar på fel dag vill jag bara säga mina enkla åsiker:
1. Sedan när blev det otillåtet att fira "nya" högtider i det här landet?
2. Vad jag vet finns det inget förbud mot anpassa högtider nationellt om det så inbegriper att byta dag för firandet.
3. Vad mig anbelangar så tycker jag att alla tillfällen att liva upp höstmörkret är av godo.
Och ni som förfasas över Halloween, borde ni inte inte gnälla lite över de kristna högtiderna vi firar också? Hela kristendomen är ju importerad och mer eller mindre påtvingad folk med tvång dessutom.
1. Sedan när blev det otillåtet att fira "nya" högtider i det här landet?
2. Vad jag vet finns det inget förbud mot anpassa högtider nationellt om det så inbegriper att byta dag för firandet.
3. Vad mig anbelangar så tycker jag att alla tillfällen att liva upp höstmörkret är av godo.
Och ni som förfasas över Halloween, borde ni inte inte gnälla lite över de kristna högtiderna vi firar också? Hela kristendomen är ju importerad och mer eller mindre påtvingad folk med tvång dessutom.
Black Swan
Bara så ni inte tror att jag alltid gnäller på alla filmer jag ser. Ikväll tittade jag på Black Swan och den var fantastisk. Obehaglig på ett ont i magen vis, men det var en del av det som gjorde filmen så bra.
Svart, vitt och lite orange
Igår såg jag Tron Legacy. Jag är ju lite svag för allt vad virtual reality heter så jag skulle gärna vilja kunna säga att jag tyckte det var en bra film. Men jag kan faktiskt inte det. Det som störde mig mest hela filmen igenom var: om så avancerad teknik är upfunnen att man kan skapa en virtuell värd som går att leva i, varför i helsike har då den världen genomgående en estetik som mest påminner om en marginellt upphottad dos-prompt?
lördag 29 oktober 2011
En gång är en slump men...
Nu kanske inte de flesta (om ens någon?) i min läsarskara spelar World of Warcraft. Men ändå:
I spelet finns en slutboss (eller beroende på hur man ser det så finns det flera men vi pratar om den senaste i raden). Det är en stor drake vid namn Deathwing. Tydligen flyger Deathwing runt lite då och då på olika ställen i världen och visar sitt allmänna missnöje med tingens ordning i väntan på att vi spelare ska få en chans att försöka ta kål på honom (jag tror det är en handrake) i en framtida patch. Jag för min del har aldrig stött på honom men min man har ikväll för andra gången lyckats stå i drakens väg och blivit grillad av dess eld.
Om ni frågar mig så tror jag att det är något personligt...
I spelet finns en slutboss (eller beroende på hur man ser det så finns det flera men vi pratar om den senaste i raden). Det är en stor drake vid namn Deathwing. Tydligen flyger Deathwing runt lite då och då på olika ställen i världen och visar sitt allmänna missnöje med tingens ordning i väntan på att vi spelare ska få en chans att försöka ta kål på honom (jag tror det är en handrake) i en framtida patch. Jag för min del har aldrig stött på honom men min man har ikväll för andra gången lyckats stå i drakens väg och blivit grillad av dess eld.
Om ni frågar mig så tror jag att det är något personligt...
fredag 28 oktober 2011
Olika
En del barn springer runt fortare och fortare ju tröttare de är (så var Viola när hon var liten) . Lilly däremot vill sova när hon är trött. Idag var vi hemma hos en dagiskompis efter dagis. Vi stannade kvar på middag och det var väldigt trevligt. Vid tio i sju kom Lilly ner med en kudde, tog nappen och bäddade i hörnet av köket och lade sig ner och blundade. Då inser man att det är dags att gå hem.
posted from Bloggeroid
onsdag 26 oktober 2011
Second breakfast
Jag åt väldigt lite frukost hemma i morse så vid kvart över tio var jag jättehungrig. Jag gjorde i ordning mjölk och flingor och när jag satt i lunchrummet kom det in en person och kommenterade "Är det tidig lunch?" . Jag svarade "Nej, jag är som en hobbit" och personen såg helt blank ut i ansiktet.
Varpå jag påminner mig själv om att inte alla har "Sagan om ringen" i sitt mentala referensbibliotek....
Varpå jag påminner mig själv om att inte alla har "Sagan om ringen" i sitt mentala referensbibliotek....
posted from Bloggeroid
onsdag 19 oktober 2011
Nej, det är inte okej
Om jag inte redan vore gift så tror jag att jag skulle fria till Fredrik Backman. Läs hans krönika om Juholt-affären (eller vad bidragsroffandet nu kallas). Jag håller helt med. Som väljare kan jag stå ut med mycket men jag vill faktiskt inte rösta på någon som är korkad.
För övrigt tycker jag att Göran Greiders Juholt-snyft artikel i Metro igår var bland det mest patetiska jag har läst på länge.
För övrigt tycker jag att Göran Greiders Juholt-snyft artikel i Metro igår var bland det mest patetiska jag har läst på länge.
tisdag 18 oktober 2011
En stilla vädjan i höstmörkret
Alla ni cyklister som av ert beteende att döma försöker begå assisterat självmord genom att fara runt som dårar i höstmörkret utan lyse (till exempel du som for ut som en galning mellan några hus, rätt ut över ett övergångsställe utan att se dig för och än mindre sakta ner ens för en sekund eller du förälder (!) som körde runt med ditt barn i någon slags cykelvagn utan ens en sketen reflex till hjälp för att se dig), kan ni vara snälla och hitta på något annat sätt att avsluta era liv om det är det ni prompt vill för jag vill inte bli orsak till er död hur korkade ni än verkar vara!
måndag 17 oktober 2011
Uppätna?
Hur kommer det sig att varje höst när vantsäsongen börjar, så finns det bara udda fingervantar i lådan där vantarna lades ner i våras? Är det tvättmaskinstrollets vantätande kusin som bor i vår vantlåda?
Om det är så, har jag en fråga till båda trollen. Vad är det här med att bara äta upp den ena halvan av ett par? Om det nu ska ätas så ät åtminstone upp hela par era bortskämda typer!
Om det är så, har jag en fråga till båda trollen. Vad är det här med att bara äta upp den ena halvan av ett par? Om det nu ska ätas så ät åtminstone upp hela par era bortskämda typer!
posted from Bloggeroid
måndag 10 oktober 2011
Immun?
Jag kan inte låta bli att säga det: om Håkan Juholt hade varit kvinna så hade han fått avgå för länge sedan. Att vara en vit, medelålders, lagom tjock man med valrossmustasch verkar fungera som ett lager teflon. Skit fastnar inte utan rinner bara magiskt av...
De ickesynliga av Fredrik Härén
När jag läst ut De ickesynliga av Fredrik Härén så är jag lite förbannad. Problemet med den här boken är inte handlingen i sig. Boken har en spännande idé: att det finns ett annat folk som lever sida vid sida med människorna, som är nästintill osynliga men som kan vissa människor. Människorna och de ickesynliga är varandras motpoler och andra hälft precis som yin och yang. De ickesynliga följer människors liv och kan både vaka och bevaka dem. Ibland märker människor deras närhet via ett barns låtsasvän eller genom små vardagsmysterier som att saker försvinner och oförklarligt dyker dyker upp igen. Av olika anledningar är det kritiskt att de ickesynligas existens förblir okänd för majoriteten av mänskligheten.
Huvudpersonen i boken, studenten Alexandra, kommer de ickesynliga på spåren via ett skolarbete om barns låtsasvänner. Hon kommer i kontakt med ett sällskap som både har ett sätt att se de ickesynliga och som arbetar för att de ska förbli en hemlighet. Så långt är allt väl, men nu kommer problemet och det är tyvärr huvudpersonen själv. Folk får bete sig precis hur som helst i böcker och filmer för min del, bara det känns som att det de gör är logiskt utifrån omständigheterna och hur personerna är beskrivna. Vad jag inte klarar av är en huvudperson som det första hon gör är att gå och babbla om den jättehemlighet som hon just fått ta del av (inklusive information om hur oerhört viktigt det är att hålla tyst om alltihop) till någon som borde vara den sista person hon skulle vilja berätta något för. Det finns ingen som helst vettig förklaring till hennes beteende. Resten av boken distraheras jag av att det känns som att författaren har offrat huvudpersonen för att lättare få till dramatiken i sin historia.
De ickesynliga vill vara både en spänningsroman och en bok som diskuterar hur vi ser på livet, vad som är verkligt och inte och vad som är viktigt. Det är synd att det blir lite platt fall. Det känns som slöseri med ett bra upplägg.
Huvudpersonen i boken, studenten Alexandra, kommer de ickesynliga på spåren via ett skolarbete om barns låtsasvänner. Hon kommer i kontakt med ett sällskap som både har ett sätt att se de ickesynliga och som arbetar för att de ska förbli en hemlighet. Så långt är allt väl, men nu kommer problemet och det är tyvärr huvudpersonen själv. Folk får bete sig precis hur som helst i böcker och filmer för min del, bara det känns som att det de gör är logiskt utifrån omständigheterna och hur personerna är beskrivna. Vad jag inte klarar av är en huvudperson som det första hon gör är att gå och babbla om den jättehemlighet som hon just fått ta del av (inklusive information om hur oerhört viktigt det är att hålla tyst om alltihop) till någon som borde vara den sista person hon skulle vilja berätta något för. Det finns ingen som helst vettig förklaring till hennes beteende. Resten av boken distraheras jag av att det känns som att författaren har offrat huvudpersonen för att lättare få till dramatiken i sin historia.
De ickesynliga vill vara både en spänningsroman och en bok som diskuterar hur vi ser på livet, vad som är verkligt och inte och vad som är viktigt. Det är synd att det blir lite platt fall. Det känns som slöseri med ett bra upplägg.
Lite lagom okoll
Det fanns en tid då jag hade örnkoll på allt som var planerat och som skulle göras. Jobbgrejer, utflykter på dagis, privata aktiviteter, allt fanns i min hjärna och även om jag hade en kalender så var det sällan jag faktiskt behövde dubbelkolla i den.
Så blev jag sjuk. Av för mycket jobb i en helt rubbad arbetsmiljö kombinerat med egna prestationskrav. Jag var borta från jobbet i ett halvår. Jag hade tur och fick bra hjälp, vilket jag är mycket tacksam för då jag har förstått efteråt att det inte är självklart.
Idag har jag varit frisk länge och på många sätt mår jag bättre nu än innan jag blev sjuk. Jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv när det är på väg att bli för mycket och inse att det inte går att klämma in allt. Något som har gått förlorat är förmågan att hålla min kalender i huvudet. Nuförtiden måste jag skriva upp allt och jag har ändå generellt sämre koll. Matsäckar kan få panikgöras och föräldramöten poppar upp som överraskningar. Igår insåg jag att jag hade läst slarvigt på inbjudan till ett lopp jag ska springa i helgen och missat att hämta ut nummerlappen så nu får jag åka dit tidigare på söndag i stället och fixa nummerlappen då.
Lite opraktiskt är det ju ibland att inte alltid ha lika mycket koll men oftast funkar det ändå. Det känns rätt skönt att inse det.
Så blev jag sjuk. Av för mycket jobb i en helt rubbad arbetsmiljö kombinerat med egna prestationskrav. Jag var borta från jobbet i ett halvår. Jag hade tur och fick bra hjälp, vilket jag är mycket tacksam för då jag har förstått efteråt att det inte är självklart.
Idag har jag varit frisk länge och på många sätt mår jag bättre nu än innan jag blev sjuk. Jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv när det är på väg att bli för mycket och inse att det inte går att klämma in allt. Något som har gått förlorat är förmågan att hålla min kalender i huvudet. Nuförtiden måste jag skriva upp allt och jag har ändå generellt sämre koll. Matsäckar kan få panikgöras och föräldramöten poppar upp som överraskningar. Igår insåg jag att jag hade läst slarvigt på inbjudan till ett lopp jag ska springa i helgen och missat att hämta ut nummerlappen så nu får jag åka dit tidigare på söndag i stället och fixa nummerlappen då.
Lite opraktiskt är det ju ibland att inte alltid ha lika mycket koll men oftast funkar det ändå. Det känns rätt skönt att inse det.
posted from Bloggeroid
torsdag 6 oktober 2011
R.I.P
Det känns sorgligt att Steve Jobs är död. Man kan tycka vad man vill om Apple i sig (själv äger jag inte en enda Appleprodukt) men det går inte att komma ifrån att Jobs var något som är alltför sällsynt i teknikbranschen: en person som förstod och hade en vision om hur man omsätter teknik till något som är enkelt för användaren.
Det är stort.
Det är stort.
Äntligen
Tomas Tranströmer är årets nobelpristagare i litteratur. Han har ju funnits med i diskussionerna om vem som bör få priset i evighet så det var ju bra att det äntligen blir han. Och det är ju extra trevligt att priset går till en svensk. Senast var väl 1974 och det är ju ett tag sedan.
måndag 3 oktober 2011
Små, små ord...
Igår kväll skojade jag med Lilly när vi låg i hennes säng och skulle läsa saga. Då vände hon sig mot mig, klappade mig lite överseende på armen, log och sa: "Du e söt. Du rolig."
Det ska inte mycket till för att ens hjärta ska svämma över av kärlek.
Det ska inte mycket till för att ens hjärta ska svämma över av kärlek.
Vinterdess på?
Nu när det är ovanligt varmt för årstiden (termometern hemma hos oss visade 15 grader i morse) så är jag helt förundrad över hur datumstyrda många verkar vara när de klär sig. På tunnelbanan ser jag folk med täckjackor, yllehalsdukar tätt lindade kring halsen och vintermössa. Själv står jag och tycker det är smått varmt i min tunna kappa.
Vad beror det här på? Har folk ingen termometer? Tänker de att 1 oktober åker vinterkläderna på oavsett väder ungerfär som att byta däck på bilen ett visst datum? Jag tycker det är lite fascinerande och helt obegripligt.
Vad beror det här på? Har folk ingen termometer? Tänker de att 1 oktober åker vinterkläderna på oavsett väder ungerfär som att byta däck på bilen ett visst datum? Jag tycker det är lite fascinerande och helt obegripligt.
posted from Bloggeroid
söndag 2 oktober 2011
Dagens anspråkslösaste
Flora: "Jag skulle vilja ha ett djur som flyger och som kommer när jag kallar på det!"
Min man: "En drake?" (Vi har sett Draktränaren i helgen)
Flora: "Ja....eller en blomfluga!"
Min man: "En drake?" (Vi har sett Draktränaren i helgen)
Flora: "Ja....eller en blomfluga!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)