onsdag 30 november 2011

Sista november

November är den månad jag tycker är jobbigast på hela året. Massor att göra på alla fronter och höstmörkret gör att jag helst skulle vilja gå i ide.

Men i morgon är det en ny månad. December gillar jag för julen gör mig inte stressad, den gör mig glad. Pyssla, göra godis, fixa julklappar och ha ljus och stjärnor i fönstret som lyser upp mörkret, det är för mig. Men jag tycker man ska göra julen (och alla högtider) till det man vill och det som passar just ens egen situation. Det handlar inte om flest och dyrast julklappar, den mest hemlagade julmaten eller att göra en miljon grejer "för barnens skull" som de sedan förväntas sitta och tindra med ögonen över som motprestation. Jag tror den bästa julen är den där förberedelserna också ger glädje. Om det sedan betyder att man går all in när det gäller julförberedelser eller om man inte bakar en endaste pepparkaka spelar egentligen ingen roll. Själv kör jag mer åt Adolphson & Falk-hållet...

lördag 26 november 2011

I tomtetider

Linnéa och Flora har skrivit önskelistor och Lilly ville ju inte vara sämre så Linnéa hjälpte henne.
I slutänden såg Lillys önskelista ut så här:

  • Blommor
  • Kritor
  • Pez-godis med jordgubb- eller apelsinsmak

tisdag 22 november 2011

Morgonfilosofering

Flora tittar på en annons för smycken och reflekterar:
Tänk vad tråkigt det måste vara att vara en atom i en diamant. Så ....stelt. Det måste vara mycket roligare att vara en atom som till exempel gör rost.

posted from Bloggeroid

måndag 21 november 2011

Ur led är tiden

Förra året vid den här tiden låg snön halvmeterhög. I år ser det ut så här:
Buskarna knoppas.
Rhododendronen blommar om.
Klematisen blommar fortfarande.
En gul blomma jag inte vet namnet på ger inte upp.

söndag 20 november 2011

Blä

Det kanske blommar lite i rabatterna men jag vill ändå säga att den här årstiden tar knäcken på mig. Allt det här mörkret gör mig både deprimerad och irriterad. Om min man inte står ut och vi blir tvugna att skilja oss så håller jag den här jäkla årstiden ansvarig!

Polkamöss

På torsdag är det julbasar på Floras skola. Förutom de saker de tillverkar under skoltid så behövs hjälp hemifrån med ätbara saker till försäljning. Julgodis fanns som alternativ och på pysselgudinnan Martha Stewarts hemsida hittade jag hur man tillverkar jättesöta möss med polkagrissvans. Under kvällen har familjen gjort tjugofyra möss och de är både till basaren och till en loppis som anordnas i helgen. Inte svårt alls och man slipper stå och baka på onsdag kväll. Perfekt. De enda man möjligtvis kan ha synpunkter på är att de enda polkagriskäppar vi hittade att ha som svansar inte var helt genusneutrala utan hade omslag med antingen bilar eller Disneyprinsessor. Men det lär knappt märkas när det är basardags på skolgården i mörkret som lägrar sig redan vid 16-tiden.



torsdag 17 november 2011

Nya skor


Nu är det bara ett matchande party som behövs...

tisdag 15 november 2011

1Q84 av Haruki Murakami

Jag är verkligen inte objektiv när det gäller Haruki Murakami. Vissa författare gillar jag bara helt reservationslöst och Murakami är en av dem. Så det är klart att jag tyckte om trilogin 1Q84. Hur skulle jag kunna låta bli att göra det? Jag tror att en anledning till att jag tycker så mycket om Murakami är att han nästan alltid rör sig i gränslandet till det mystiska och övernaturliga men på en sorts jordnära sätt. Vardagligt eller övernaturligt, allt liksom bara finns och personerna i böckerna lever på och förhåller sig till det utan några större åthävor. Det är lite samma känsla som jag tycker finns i Hayao Mayazakis filmer som Totoro och Ponyo på klippan vid havet. Mina barn har träffat en jättestor, lurvig skogsande, jaha men så spännande. Eller min son har tydligen träffat en flicka som egentligen är en fisk och dotter till havsgudinnan och en halvgalen vetenskapsman, jamen föralldel. Det kanske är udda men ingen gör ett stort problem av det.

I 1Q84 så hamnar huvudersonerna Tengo och Aomame på olika vägar i en parallell verklighet som är väldigt lik vår värld men som samtidigt innehåller både mystiska och skrämmande inslag. Tengo och Aomame delar ett starkt minne från barndomen och de upptäcker att de genom det minnet är sammanlänkade även i vuxen ålder. En del av historien utgörs av deras sökande efter varandra, men letandet kan inte ske särskilt öppet eller aktivt för Aomame måste hålla sig undan efter att ha dödat ledaren för en religiös sekt och Tengo har fullt upp på sitt håll med följderna av att ha fungerat som redaktör (eller snarare spökskrivare) av en historia som förmedlats av en mycket speciell ung kvinna som också har anknytning till samma religiösa sekt som Aomame är beblandad med.

Jag tycker 1Q84 är en fantastisk berättelse. När jag läst färdig så vet jag fortfarande inte allt men det gör inget. Det känns inte oavslutat utan som att det är så det ska vara. Och en sidoiaktagelse: jag har upptäckt att jag alltid blir hungrig när jag läser Murakami för mat beskrivs ofta i hans böcker. Det är oftast inga avancerade rätter, utan folk bara vardagslagar och äter men allt låter väldigt gott.

måndag 14 november 2011

Rawfood-kex

Jag köpte Renée Voltaires rawfood-kex och de är himla goda men de är ju inte billiga direkt, så i helgen har jag prövat att baka egna. Det är inte svårt men det tar lite tid eftersom kexen ska torka på låg värme i ugnen.

Så här gjorde jag:

Ingredienser
1 dl linfrön
1 dl sesamfrön
1 dl pumpakärnor
1,5 tsk Renée Voltaire lantbuljong
Knappt 3 dl vatten

Man kan ta vilka frön man vill (och i något recept såg jag finriven soltorkad tomat) men linfröna måste vara med eftersom de bildar ett geléigt ämne när de läggs i blöt som håller ihop kexen.

Blanda alla ingredienser i en bunke och låt stå minst en timme. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och bred ut frö-smeten. Jag bredde ut den ganska tunt för jag tänkte att annars tar det väl evigheter innan kexen torkar men jag tror att det funkar att göra tjockare kex också om man föredrar det.

Sätt in plåten i ugnen på 50-60 grader tills kexen är helt torra. Det tog ungefär 8 timmar för min del. Om man har varmluftsugn kan man köra flera plåtar samtidigt. Har man inte varmluftsugn ska ugnluckan stå lite på glänt under torkningen för att släppa ut fukt.

Resultatet ser ut så här:

Om man inte är fettfobiker (och det är inte jag) så är det gott med smör på dem.

söndag 13 november 2011

Förvirrad

Ni som känner mig och vet att jag hyser ett nästan pinsamt intresse för melodifestivalen kanske undrar hur det kommer sig att jag inte har kommenterat nyhetsbomben att Björn Ranelid ska vara med nästa år? Det är nog för att jag fortfarande är lite förstummad och i chock. En massa funderingar väller upp inom mig. Vad ska han göra? Sjunga ska han ju enligt egen utsago inte göra och dansa hoppas jag innerligt att han inte ska göra efter att ha sett honom i Let's Dance. Ska han recitera aforismer som ett slags poetisk rap? Hur stor skämskudde kommer jag att behöva där i tv-soffan? Och de eviga frågorna: varför är karln morotsorange och varför kan han inte knäppa sina skjortor?

Här ordnar och fixar man och vad blir det?

Här hade man mobiliserat barnen för att rädda måndagen, när min man är på kurs sen ska på jobbaktivitet på kvällen och jag skulle på kundmöte som var utsatt att sluta kl 17. Linnéa skulle rädda familjeäran genom att gå och representera familjen på Lillys föräldrafika på dagis (det är samma dagis som Linnéa gått på så det är inte okänd mark) och sedan gå hem med Lilly. Flora skulle handla med sig mat från Thaikiosken vid skolan på vägen hem och så skulle alla barnen ses hemma och kunna äta middag i god tid innan Linnéa ska på friidrottsträning och så skulle jag komma hem vid 17.45.

Allt var ordnat och alla var taggade och vad händer? Kunden ställer in mötet sent i fredags eftermiddag. Tala om antiklimax.

Men nu kan jag i alla fall gå på föräldrafikat (Lilly kommer ha en välrepresenterad familj för Linnéa tänker fortfarande gå hon med) och jag tror det kommer bli thai-middag också.

Men ändå: så mycket fix och så blir det ingenting. Lite störande är det.

Barnböcker som får mig att blinka en gång extra varje gång jag läser dem

Allrakäraste syster av Astrid Lindgren
Det kanske finns andra utgåvor men den med illustrationer av Hans Arnold kommer alltid vara den rätta för mig. Den bok jag fick som liten är still going strong i familjen och numera är det Lilly som lyssnar på historien om Barbro som har en hemlig tvillingsyster som bor under rosenbusken i trädgården. Och varje gång vi kommer till slutet och huvudpersonen har fått sin efterlängtade hund och Salikons rosor har vissnat så känner jag hur jag blir lite blank i ögonen.



Ulf Stark är en fantastisk barnboksförfattare och Stina Wirsén är en favoritillustratör så förutsättningarna är ju goda från början för den här boken som handlar om enliten  pojke och hans vänskap med familjens hund. Pojken och hunden växer upp tillsammans men med tiden blir hunden gammal och trött och en dag så är hans liv slut. Pojken sörjer men kanske har hans vän förvandlats till en stjärna och kanske går det att resa ut i världrymden och få tillbaka honom?
Jag läser och får kämpa för att hålla tårarna tillbaka när jag läser, både för att det är sorgligt och för att det är så fint.

fredag 11 november 2011

Ur funktion

Jag har sedan Lillys födelse inte behövt använda någon väckarklocka. Hon har vaknat mellan 05 (i värsta fall) och 06.45 (i bästa fall) vardag som helg. Men nu har jag kommit sent till jobbet två dagar den här veckan för att jag har vaknat av att Linnéa och Flora ställer in frukostdisken i diskmaskinen eller håller på att borsta tänderna. Då är klockan närmare 7.30.

Fast nu är det ju helg så i morgon kommer Lilly helt säkert vakna senast 06.30 och glatt ropa "Upp hoppa, hoppa!"

onsdag 9 november 2011

15-årsjubileum

Femton år. Så länge har min man och jag varit gifta idag. Det är ganska lång tid. När jag tänker på det så är jag faktiskt lite stolt över att vi har tagit oss hit tillsammans. Någon räkmacka har det inte varit. Ibland har det mer varit som en massa knäckebrödssmulor utspridda i sängen. Jobbigt och skavigt med styvfamilj, barnlöshet och olika sätt att  hantera svårigheter. Min man är nog den som kan göra mig argast. Jag läste en gång en intervju med Martina Haag där hon sa att hon kan bli så arg på sin man Erik att om hon hade haft en sån där elpistol som kan ge någon en jättestark stöt så personen bara ligger kopkrullad som en ostbåge på golvet så skulle hon lätt kunna använda den på honom när hon blev arg. Ungefär så kan jag också känna. Men samtidigt är min man också den som jag blir glad av. Vi har roligt tillsammans och jag tycker att han är vanvettigt attraktiv till både kropp och själ. Ibland när jag tittar på honom tar hjärtat än idag ett sånt där litet glädjeskutt som man kan känna som nyförälskad. Jag hoppas vi ska få åldras ihop ochatt  när vi blir gamla och skrynkliga som små russin så ska vi sitta där på ålderdomshemmet (ett trevligt sådant, inget skandalboende a la Carema) och hålla varandra i handen och fortfarande tycka att den andre är världens finaste.

tisdag 8 november 2011

Mycket

Nästa vecka är min man  på kurs och kan inte hämta på dagis. Självklart hopar sig eftermiddagsaktiviteterna då. Jobbmässigt har jag sagt nej till allt utom ett eventuellt kundmöte på måndag som jag hoppas blir flyttat för då kan jag gå på föräldrafika på dagis. Annars har Linnéa lovat att hämta och fika vilket ju är väldigt gulligt av henne.

Det jag funderar på är varför det ligger så nära tillhands att ha dåligt samvete för allt jag inte kan vara med på? Särskilt föräldrafikat. Jag menar, om man är en bra förälder så går man ju på föräldrafika eller hur? Men ibland funkar det fasiken inte. Och det kan ju inte vara ett enda fikatillfälle som avgör föräldraskapet till min fördel. Det vägrar jag tro.

söndag 6 november 2011

De senaste dagarna - snabbreprisen

Torsdag:

  • Stuvar in hela familjen och packning som om vi skulle flytta för alltid i bilen.
  • Åker till mina föräldrar en timme söderut och åt lunch och tittar på framskridandet av deras husbygge. (Det blir jättefint och jag förtränger helt de lårbens-/hjärtinfarktsrisker det eventuellt innebär att två 70-plussare i stort sett bygger hela innanmätet på sitt nya hus själva. Jag föredrar att se det som att det säkert är bra att hålla sig aktiv på äldre dagar. Jag menar, att tex bära in ett par hundra kilo kakel måste ju betraktas som styrketräning om något. Och det är ju i högsta grad frivilligt, allt byggandet).
  • Åker från mina föräldrar på kringelikrokvägar för att efter en smärre evighet till slut komma ut på motorvägen i Nyköping.
  • Fortsätter till Helsingborg och äter en sunkig middag på vägen.
Fredag:
  • Vaknar i min mans fasters och farbrors lägenhet som vi fått låna (fastern och farbrodern tillbringade helgen på sitt sommarställe). Lägenheten är typ motsatsen till vårt hus, dvs. välstädad med väl utvalda saker arrangerade på ett smakfullt sätt och inte ett dammkorn så långt ögat når. 
  • Stuvar in hela familjen och tar färjan över till Helsingör (här kan man säga en hel del om användarfientligheten hos Scandlines online-bokningssystem men jag måste snart gå och lägga mig och har inte tid till en sådan utläggning) och åker vidare till Louisiana.
  • Är uppspelt som ett barn på julafton av att få se Klee och Kobra-utställningen, få måla och göra lersaker med barnen i verksataden och gå runt i parken och se på skulpturerna. God mat var det i restaurangen också.
  • Tar färjan tillbaka till Helsingborg.
  • Åker till min mans farfar och gratulerar honom på hans 91-årsdag med whisky och choklad och äter  enorma mängder smörgåstårta. Vi stannar tills Lilly är akut övertrött efter dagen och inte går att ha i möblerade rum längre.
Lördag:
  • Packar ihop det mesta.
  • Min man och barnen åker med farfar för att lägga blommor på farfars framlidna frus grav. Jag är hemma i den lånade lägenheten för att kunna ha lunch redo när de kommer tillbaka för att varken barn eller åldring ska riskera att svimma av av hunger innan maten är klar.
  • Min man skjutsar hem en trött farfar.
  • Gör vårt bästa för att återställa lägenheten till sitt ursprungliga, skinande skick. Tror vi lyckas någorlunda.
  • Stuvar in familj och packning i bilen.
  • Åker till min mans fasters och farbrors sommarställe mitt ute i skogen strax utanför Örkeljunga. Beundrar skogsutsikten och fikar i uterummet.
  • Stuvar in familjen i bilen igen och beger oss av hemåt.
  • Vägrar äta sunkmat till middag och stannar på Gyllene Uttern utanför Gränna och äter god mat i stället.
  • Kommer hem 22.30
  • Somnar kl 23 i Lillys säng när jag nattar henne.
  • Vaknar 02.15 och är helt groggy men vaken.
  • Dricker ett glas vin och spelar lite Wordfeud.
  • Somnar igen 03.20.
Söndag:
  • Vaknar i min egen säng.
  • Börjar rensa ut i rummet som gud glömde på undervåningen.
  • Räfsar otroliga mängder löv i trädgården men inser att det är lite av en sisyfos-uppgift. Hur mycket jag än räfsar så finns det ändå mer löv kvar. Men det är trevligt att vara ute. Konstaterar att naturen fått spatt av det för årstiden varma vädret för på en smultronplanta på balkonen håller smultron på att mogna.
  • Rensar ännu mer i rummet som gud glömde.
  • Cyklar och handlar mat i mörkret som lagt sig kompakt vid 17-tiden.
  • Håller på att somna hos Lilly ikväll också men lyckas ta mig därifrån innan jag tuppat av fullständigt.
  • Kommer på att jag ska blogga alldeles för sent.
  • Ska gå och lägga mig nu på en gång.

tisdag 1 november 2011

Mörkrets tid inledd

Nu har det varit vintertid i tre dagar och det är redan kolmörkt vid 17-tiden.

Jag vill bara gå i ide och vakna i slutet av mars.

Dagar, veckor, månader? Vad tror ni?

På förekommen anledning undrar jag: om man sitter och gnäller på sin respektives mindre bra sidor när man är på middag hos vänner tillsammans med sagda respektive, hur långt har då förhållandet kvar till skilsmässa?

Undrar jag och min man som hade fullt sjå att med vara diplomatiskt neutrala och samtidigt utstråla en aura av att byte av samtalsämne vore väkommet.