fredag 27 januari 2012

Mini

Det var inte riktigt kramsnö förra helgen men Lilly och jag lyckades i alla fall göra en liten snögubbe (den är kanske 15 cm hög).

posted from Bloggeroid

torsdag 26 januari 2012

Bostad för långsmala?

Lilly kramar en lyktstolpe på väg till dagis och sladdarna inuti lyktstolpen kommer i svängning så det låter inifrån. Lilly lägger örat mot stolpen, lyssnar noga och tittar sedan förvånat på den och säger:
-Det bor någon därinne!

onsdag 25 januari 2012

Klänning

Den här klänningen tittade jag på redan i höstas hos House of Lola men jag lyckades hålla mig från att köpa den. Men nu var det rea och då kunde jag inte låta bli att slå till. Jag återkommer när den är levererad och berättar om den är så fin som jag tror att den är.


tisdag 24 januari 2012

Pärlplattor

Just nu står de här små figurerna ovanpå öppna spisen. Jag blir lite glad varje gång jag ser dem.

posted from Bloggeroid

måndag 23 januari 2012

Hmmm, hur gör man nu igen?

Jag inser att jag har blivit en familjeeremit (en som typ bara umgås med familjen).

Någon som vill ses?

Hälsningar från signatur "Vet knappt hur man umgås med andra människor längre"

Bloggen tipsar om vad man kan göra med rester

Om man har en skvätt glögg kvar efter julen så kan man hälla den i ett vinglas, tillsätta lite apelsinjuice, tärnade apelsinbitar och några isbitar och vips har man en glöggsangria!

Lite märkligt men gott.

Vardag

Veckorna rullar på efter julledigheten och vardagen är inrutad med jobb, hämtning och lämning på dagis, barn som ska på friidrottsträningar hit och dit och två vuxna som försöker få till att träna någon gång de också. Så mycket mer finns det inte plats för känns det som. Och helgerna, jag vet inte riktigt vad som händer med dem. De rinner förbi jättefort de med.

Men ibland glittrar vardagen till. Som ikväll när Linnéa inte tränade för hon hade ont i huvudet men efter middagen föreslog att vi skulle åka pulka i snön som äntligen föll i helgen. Jag var egentligen seg och trött i huvudet efter jobbet men varför inte? Kommer man bara ut så brukar man ju piggna till. Så jag och barnen tog pulkor och stjärtlappar och gick till parken och for i full fart nedför backarna. Hur kul som helst! Lilly känner sig stor och tuff och vill helst åka själv så det är bara att rikta henne rätt och sen se henne susa nedför medan hon nästan kiknar av skratt.

fredag 20 januari 2012

Jordgubbar som smakar hallon?

Foodmonitor.se skriver att Göteborgskex har kex med hallonsmak som bara innehåller jordgubbspuré och inte minsta hallon. Är inte det väldigt märkligt? Och ännu märkligare att de själva inte ser det som minsta konstigt. Jag tycker inte ens att man behöver vara allergiker för att reagera.

måndag 16 januari 2012

Julklappsleksak

Jag fick en Kindle läsplatta i julklapp. Det var en rolig överraskning. Jag gillar ju att läsa men om jag ska vara helt ärligt har jag nog i tysthet tänkt att läsplattor är lite onödiga. Inget kan mäta sig med en vanlig hederlig bok liksom. Men jag har ändrat mig. Jag älskar min Kindle. Den är liten som en pocketbok men tunnare och det gör den hur enkel som helst att ta med i väskan, vilket är en stor förrdel eftersom jag ofta läser på vägen till jobbet. Jag har under hösten försökt låna mer böcker på biblioteket i stället för att köpa dem men jag har kommit på mig själv med att inte låna vissa böcker för att jag inser att jag inte kommer vilja släpa på dem fram och tillbaka på tunnelbanan för att de är så skrymmande. Men nu kan böcker vara hur långa som helst utan att de tar mer plats.

Det finns flera olika versioner av Kindle. Min har Wi-Fi men inte touchscreen. Lite pekskämsskadad inser jag att jag är av min telefon för det tog en liten stund att vänja sig vid att hantera läsplattan via knapparna men det är ju bara en vanesak.

Eftersom Kindle är Amazons läsplatta så är det allra enklaste sättet att skaffa böcker förstås att köpa dem från  Amazon.com. E-böckerna varierar i pris men jag köpte Elizabeth Georges senaste, helt nyutkomna, bok Believing the Lie för strax under 18 dollar och det kändes inte ohemult dyrt. Är man intresserad av klassiker så finns många att ladda ner gratis. Det finns även andra gratisböcker och jag gissar att det både finns skräp och guldkorn bland dem. Wi-Fi funktionen är väldigt praktisk när man handlar från Amazon. Vare sig man köper en bok via datorn eller via läsplattan så dyker boken upp på ens Kindle på ingen tid alls.

Vill man köpa böcker från från  adlibris.com eller någon annan e-bokhandel som Dito.se så måste man konvertera böckerna till Kindles filformat MOBI eftersom läsplattetillverkarna inte har kunnat enas om ett gemensamt format (eller om jag har förstått det hela rätt så är det väl kanske mest Amazon som inte vill enas). Som tur är så finns det ett program som heter Calibre som kan hjälpa till med det. Då får man ladda ner boken till en dator, konvertera den och flytta över den till sin Kindle.

Det finns även e-böcker att låna på biblioteket men vill man som Kindleägare läsa biblioteksböcker tvingas man tassa runt i laglydighetens utmarker på grund av oenigheten om filformat. Låneböckerna är ofta i formatet EPUB och det i sig går att konvertera till Kindles MOBI-format men för att kunna göra det så måste man ta bort kopieringsskyddet som gör att man bara kan läsa den lånade boken under en viss tid. Det finns tillägg till Calibre-programmet som ordnar det men sedan är det ju upp till var och ens eget samvete om man vill använda det. Men lånar man, läser och sedan inte sparar boken för alltid eller sprider den vidare så tycker åtminstone jag att man kan känna att man har rent samvete.

tisdag 10 januari 2012

Tunnelbanekonst att bli glad av

Det var länge sedan jag klev av vid Thorhildsplans tunnelbanestation. Jag minns den som väldigt grå och trist. Men det är den ju inte alls nuförtiden.




posted from Bloggeroid

fredag 6 januari 2012

Gå och se

Flora tittar på Nick Brandt-utställningen Fotografiska museet. Bilderna är helt fantastiska, så om ni har chans att ta er till utställningen innan helgen är slut så gör det.



onsdag 4 januari 2012

Alla anledningar är bra

Jag har fått ont i ovansidan av foten. Min man tror jag behöver nya löparskor. Jag säger inte emot.

Jag menar, när behöver man inte ett par nya skor?

Grått

Idag var nog den gråaste dagen i mannaminne. Hela dagen var som ett enda stor,t vått...tvättmaskinsludd.

Det enda som livade upp var när Lilly greppade sopskyffeln och körde moves värdiga Mick Jagger med den samtidigt som hon sjöng en helt egenkomponerad låt som lät ungefär "aooooouuu, ajjjjjjjauuu, peoww, peooow!"

tisdag 3 januari 2012

Bloggen pratar om träning lite mer än vanligt

Egentligen kan det verka lite patetiskt att skriva om träning några dagar in på det nya året. Januari är ju den månad då var och varannan människa har som nyårslöfte att komma iform. Till mitt försvar vill jag säga jag inte tänker skriva om att börja träna. Jag tänker skriva om hur det kommer sig att jag springer och den träning jag redan håller på med. Det känns inte helt lätt men det är ju nytt år och det är bra att med utmaningar etc.

Jag har upptäckt att jag tycker det är svårt att skriva eller prata om min träning. Det beror nog på att jag dras med en svårartad "äsch-det-är-verkligen-inte-något-särskilt-jag-bara-hasar-runt-lite-det-är-verkligen-inget-märkvärdigt"-känsla när det kommer till träning och mig själv. Banalt nog så finns nog förklaringen till det i min barndom. Jag höll aldrig på med någon organiserad sport när jag var barn. Jag hade gärna prövat både det ena och det andra som mina kompisar höll på med men mina föräldrar tyckte annorlunda. Fotboll var inget för mig bestämde de och jazzdans var säkert något jag bara ville gå på för att det var modernt. Klassisk balett hade jag kanske kunnat få gå på för det hade min mamma gått på när hon var liten men det var jag inte särskilt intresserad av.

Jag var inte någon stjärna på skolgymnastiken heller. Hoppa över plintar var inte min grej och den enda löpning som fanns på schemat var 60 meter och där var jag aldrig särskilt snabb. Bilden jag tog med mig in i vuxen ålder av mig själv är att jag är en osportig typ. Visserligen har jag rört på mig mycket under hela uppväxten, jag har cyklat, gått, åkt längdskidor och till och med sprungit rundor i 3 km spåret som fanns nära mina föräldrars hus men det har liksom inte varit aktiviteter som räknas.

Orsaken till att jag började träna mer regelbundet var att jag blev sjuk. Jag jobbade på en väldigt ohälsosam arbetsplats och till slut gick jag in i den berömda väggen. Den första tiden var jag helt väck. Jag orkade ingenting. Jag satt bara hemma och grät och sov och så försökte jag nödtorftigt vara åtminstone lite närvarande som förälder. Men efter två månader sa läkaren jag träffade att det var dags att jag kom ut lite. Promenera en halvtimme varje dag, sa hon. Det är inte ett råd, det är en ordination. Så jag promenerade. Det gick långsamt. Men det var vår och fint och jag knatade på, dag efter dag och efter ett tag så kändes det lättare och takten på promenaderna ökade.

Min man har tränat löpning i varierande omfattning ända sedan vi träffades och nu när jag började känna mig piggare och mer tillbaka till livet så började jag fundera. Jag mådde ju uppenbarligen bra av att röra på mig och promenerandet började kännas lite...långsamt. Jag kanske också skulle prova på att springa? Jag rotade fram ett par gamla gympaskor och gav mig ut i parken nära där vi bor. Några varv där bode jag väl klara av? Men herregud vad jobbigt det var! 1,5 km och jag var helt slut. Det var helt uppenbart att min kondition var nära nog obefintlig. Dessutom var det som att allt blev ännu jobbigare av att jag tvingades höra mina egna flämtande andetag hela tiden jag sprang. Men någonstans fanns ändå känslan av att om jag nu skulle röra på mig (och det skulle jag ju) så var det nog det här som var min grej ändå. Det gällde bara att se till att alltihop blev lite mindre av en nära-döden upplevelse varje gång.

Jag bestämde mig för att springa ännu långsammare och så skaffade jag en mp3-spelare så jag slapp höra mig själv under tiden jag sprang. Mitt första mål var att kunna springa 3 km utan att känna mig halvdöd efteråt. Jag hade läst någonstans att det tar sex veckor innan kroppen har vant sig vid att röra på sig så jag tänkte att så länge måste jag ändå hålla ut. Jag bestämde mig för att träna varannan dag för att det kändes regelbundet och bra och om jag missade en dag då och då så skulle det ändå inte vara någon katastrof, då fick det bara bli dagen efter. Och så lovade jag mig själv nya löparskor om jag höll ut för jag tänkte att om jag fixar att träna så lång tid med någons slags regelbundenhet så skulle jag väl inte ge upp sen.

Sen sprang jag. I min gamla t-shirt i bomull och ett par avklippta mjukisbyxor, med musik så det dånade i öronen. Det gick inte fort. Jag såg antagligen inte klok ut. De flesta gångerna blev hela löpturen en kamp mellan den del av mig själv som frågade vad jag höll på med egentligen och den del av mig som påminde mig om att jag hade lovat mig själv att hålla ut. Men så en dag, och jag kan fortfarande komma ihåg den känslan, så hände det där som folk som tränar regelbundet talar om men som man inte riktigt tror på förrän man upplever det själv: den där känslan av att vara lätt och ett med kroppen som att det skulle kunna vara möjligt att springa hur länge som helst.

Det blev nya skor efter det.

måndag 2 januari 2012

Julklapp som värmer på flera sätt

Finaste julklappsmössan fick Flora av Linnéa som egenhändigt har stickat den och där ingen stackars räv har behövt sätta livet till för tofsen högst upp.


posted from Bloggeroid

Nytt år

Första dagen på det nya året är en trött dag. Det blev så sent så det nästan var tidigt på nyårsafton. Men tidigare ikväll så somnade jag när jag nattade Lilly så nu är det svårt att gå och lägga sig ändå.

Snabbsummeringen av 2011 blir så här:

  • Lilly har fyllt 3 år och liksom med de andra barnen så känns det som att det är en övergång från att ha ett småbarn som måste passas varenda liten sekund till att få en liten människa som kan prata, leka och som inte i varje stund riskerar att göra något livsfarligt.
  • Linnéa har blivit tonåring och jag upphör inte att förvånas över hur fort tiden går. Det var ju inte länge sedan hon var min lilla bebis och nu är hon snart lika lång som jag (jag misstänker att ett av hennes stora mål i livet är att växa om mig) och behöver en helt ny sort frihet. Det är både roligt och lite oroligt som förälder.
  • Flora står precis mellan barndomen och tonåren men vill mest fortfarande vara barn. Lilly älskar henne för att hon hittar på de bästa lekarna Även hon växer så det knakar och hon är både den mest orädda av barnen (åker högsta fritt fall på Liseberg och älskar det) och den mest oroliga (mamma, hur är det, kommer jorden att gå under nästa år?).
  • Jag har bytt jobb. Det var välbehövligt. 
  • Jag har inte bytt kund som jag jobbar hos. Jag vet inte om det är bra eller mindre bra. Ibland gör mitt projekt mig gråhårig för det är så oordnat och ostrukturerat men ibland glimtar det till och då blir jag glad .
  • Jag har varit ganska okej på att träna sedan i somras. Jag ska inte säga att jag har varit bra för det har varit lite för ojämt och mycket förkylt och tjafs under hösten men ändå okej.
  • Relationsmässigt så har det varit det bästa året på länge. Tack och lov höll jag på att skriva för jag tror att om det hade gått utför så hade vi nog stått på skilsmässans brant i stället. Vi har några slitiga år bakom oss och det tar längre tid att läka än att såra. Och så är vi ju båda som vi är: inte helt lätta var och en på sitt sätt. Jag tror jag skrev inför 2011 att lugn och ro var det vi mest behövde och det tycker jag vi har fått till stor del och det känns bra.
Och tankarna och önskningarna inför 2012:
  • Jag vill träna ordentligt så jag kan springa Stockholm marathon den 2 juni och gå i mål och känna att jag verkligen gjort mitt allra bästa. Jag vill springa in på Stockholms stadion och känna att jag har gett allt och sen falla ihop i en liten utmattad och lycklig hög.
  • Jag vill ha det roligt på jobbet. Vardagsroligt. Det har varit för lite sånt under 2011. Jag vill känna att jag åstadkommer något och att det faktiskt har betydelse.
  • Överhuvudtaget ska min strävan under året vara mer enkelhet och lätthet. Livet ska fasiken inte vara slit och släp som vardagskänsla, det ska vara luftigt och lätt och energifyllt.
Vi får se hur det blir. Men det känns hoppfullt. Egentligen är ju ett nytt år bara ett datum men ändå. Ett nytt år betyder att våren är lite närmare och bara det är ger ju hopp om livet.

Gott nytt 2012 till er alla!