Bokrea

Bokrean är kanske inte samma grej som den var förr om åren men jag kan ändå inte låta bli att kolla om det finns något roligt. Detta är vad jag kom hem med förra veckan:

Jugend och Art Deco är stilar som jag tycker mycket om. Det här är två väldigt fina böcker som är kul att titta i och kanske få inspiration till att måla något eget.

Haruki Muarkami är en av mina favoritförfattare och att han dessutom är långdistanslöpare gör ju inte att saken sämre. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är ingen bok med råd och tips om hur man blir en bättre löpare. I stället är det Murakamis personliga reflektioner kring träningspass och marathonlopp och sitt författarskap. Det här är nog den bok om löpning som jag har läst som fångar känslan i själva springandet bäst, det där som gör att man faktiskt tar på sig träningskläderna och går utanför dörren fast det känns motigt.

Flora vill ha spännande och roliga böcker så till henne köpte jag Bert och data-dejten och en bok som heter Namnet på boken är hemligt och där baksidestexten är en enda lång varning om att inte läsa boken.

Jag blev glad när jag såg att Malla handlar fanns på bokrean. Den lilla rosa grisen Malla är så söt och historien om när Malla ska handla åt mormor är så fin. Först blir det helt fel, sen blir det fel igen men ändå rätt. Lilly vill gärna höra samma historia femtioelva kvällar i rad så då är det ju bra om det är en saga man själv tycker om också. Sen blev det Massor av dinosaurier också för dinosaurier är ju både intressanta och spännande och Lilly gillar allt som är lite läskigt.

Till Linnéa köpte jag Hungerspelstriogin som finns på rean i en samlingsvolym (det blev inget kort på den eftersom Linnéa inte var hemma när jag fotade och hon hade tagit med boken). Hon har  läst böckerna förut men då lånat dem på biblioteket och hon ville gärna ha dem för att läsa igen. Böckerna är lite som Battle Royal möter 1984 och handlar om en framtida värld som är indelar i tolv olika distrikt där invånarna lever kuvade under en diktatur. Varje år anordnas Hungerspelen som är ett gladiatorspel på liv och död dit varje distrikt måste sända två tävlande ungdomar. I slutänden kommer det bara finnas en överlevande som står som vinnare och allt sänds live i tv.

Björn behöver inga röster?

Tycker det är lite fascinerande att Björn Ranelid gick direkt till final i melodifestivalen när ingen i hela Sverige vill kännas vid att ha röstat på hans bidrag.

Sen skulle det ju kunna vara så att Björn, i sin allmänna storhet, inte behöver några röster utan går till final ändå. Jag tror inte han själv själv skulle vara förvånad om det var så.

posted from Bloggeroid

Semmeldagen

Jag är ingen bullälskare generellt men jag tycker väldigt mycket om semlor och lussebullar. En saffranssemla kanske vore något att pröva? Men idag blev det vanliga semlor.

posted from Bloggeroid

All in

Ibland måste man låta bli att vara måttlig och i stället gå bananas med nageldekorationer. Det piggar upp!

Japan i Stockholm

Citronanka frågade efter den japanska affären där jag handlade origamipapper igår. Butiken heter Sun Ai Japan Shop och ligger på Tegnérgatan 15. Förutom papper så har affären bland annat böcker, manga och japanska tidskrifter om mode och musik. I stort sett allt på japanska. Tvärs över gatan ligger även Japanska Torget som har japanska matvaror och även en del kläder, porslin och andra saker.

Bilderna är från Sun Ai Japan shops webbplats.

Dagens eftermiddagsfika på jobbet

Är det alla hjärtans dag måste man ju få gratulera sig själv lite också...

posted from Bloggeroid

14 februari

Det finns dagar som är mer kravfyllda än andra och att döma av diskussionerna som förs varje år får nog alla hjärtans dag räknas till dem.

Jag tycker på ett sätt att tanken med en dag då man kan visa att man tycker om någon lite extra är fin men det är ju helt uppåt väggarna att det hela har blivit en dag som snarare leder till ångest för många. Jag är glad att alla hjärtans dag inte var en stor grej när jag var barn för jag hade garanterat varit en av dem som hade stått där utan vare sig blommor eller kort.

Jag tycker 14 februari kan få vara en dag då man firar vem man vill som man tycker om och inte nödvändigtvis någon man är kär i. Och så tycker jag att man ska bojkotta geléhjärtan. De är inte goda.

Idag var jag inne på en japansk affär på Tegnérgatan. Där hittade jag origamipapper med medföljande beskrivning av hur man viker till exempel sådana här små korgar. De, fyllda med godis (inga geléhjärtan!) , blir min alla hjärtans dag-present till familjen.

posted from Bloggeroid

Logopeden

I måndags var jag hos logopeden med Lilly för att bedöma hennes tal. Hon pratar ju men om man jämför med andra barn i hennes ålder så pratar hon otydligt och när vi började på dagis i höstas så föreslog personalen att vi skulle kolla upp språkutvecklingen på bvc. Innan besöket hade vi, efter bästa (o)förmåga fyllt i en frågebankett om Lillys utveckling i största allmänhet men svaren diskuterade vi inte när vi var där. I stället började det hela med att Lilly fick titta på bilder. Logopeden frågade efter vad olika saker på bilderna hette och skrev upp uttalet på svaren. Sjuttio ord gick de igenom. Det är rätt många. Sen läste logopeden olika meningar och till varje mening fanns tre bilder att välja mellan och så fick Lilly peka på den bild hon tyckte stämde bäst med var logopeden just sagt. Det var många bilder och meningar där med och på slutet så märktes det att Lilly blev lite trött på allihop.

Logopeden kunde/ville inte ge något mer djugående utlåtande på en gång men hon sa att det märks att Lilly har svårt med långa ljud som fffff och sssss. Även g och k kan vara svåra ibland (vilket logopeden sa att det beror på att det är ljud som ligger långt bak i munnen och som det kan vara svårt för barn att se hur man gör).

Vi ska besöka logopeden igen åtta gånger under våren för att talträna och så ska vi göra tungmassage med eltandborste på Lilly. Tungmassagen är till för att Lilly ska bli mer medveten om sin tunga och musklerna som finns där och på så sätt komma igång att använda tungan mer när hon formar ord. Logopeden sa att tungan är ju inget man direkt tänker på att använda och för en del barn kan det bli så att när de börjar prata så hänger inte tunganvändningen riktigt med. Då är det bra med massage för att komma ihåg att den finns. Så nu kör vi med eltandborste i olika mönster på Lillys tunga varje dag. Jag var lite orolig att det skulle möta motstånd men hon verkar tycka att det är helt okej och lite roligt när det kittlar på tungan.

Men så kort är han väl ändå inte?

Jag tror Gandalf känner sig lite förolämpad...

posted from Bloggeroid

Guldfiskminne

Lilly ska till BVC idag och träffa en logoped och inför besöket har vi fått en tvåsidig blankett med frågor att besvara. Frågorna får mig och min man att känna oss som värsta slarvföräldrarna. Ingen av oss kommer riktigt ihåg när Lilly började jollra och om det var mycket eller lite. Och när sa hon egentligen sina första ord? Vi kom ihåg när hon började gå för då var vi utomlands och vi var nervösa för att hon skulle ramla på stengolvet. Men slutade med blöja, när exakt gjorde hon det?

Ordentliga föräldrar dokumenterar säkert sina barn utveckling mer noggrant. Jag förväntar mig inget mindre än att logopeden tittar medlidande på Lilly och säger att det inte är konstigt att hon pratar sämre än sina jämnåriga med sådana föräldrar.

posted from Bloggeroid

Gammelfarfar

Barnens gammelfarfar dog i början av januari vid den aktningsvärda åldern 91 år och under söndag och måndag var vi på blixtvisit i Skåne hela familjen för att gå på begravning. Det var både sorgligt och fint. Det är tråkigt att gammelfarfar inte finns mer men samtidigt så var det väldigt tydligt att han kände själv att han var klar med sitt liv. Gammelfarfar, som ända till han var runt åttiofem tävlade i orientering (det blir bättre och bättre placeringar för varje år för konkurrensen faller ifrån, hänger jag kvar tillräckligt länge så kommer jag vara nummer ett i min årsklass, skojade han) och som rest jorden runt flera varv som sjömanskock, hade levt färdigt. Han fick sluta på ett bra sätt, hemma i sin lägenhet med alla sinnen i behåll. Han somnade på kvällen och vaknade inte mer.

Lilly var också med på begravningen. Trots att hon är så liten och inte riktigt begriper vad döden innebär så märktes det att hon kände av att stämningen var högtidlig och sorgsen. Hon kramade om Flora som grät och var nog med var hon lade sin blomma som vi hade med för att lägga på kistan. Och i morse när vi hade ätit frukost så tittade hon ut genom fönstret och sa: "Gammelfarfar kanske lever snart igen."
Jag sa: "Men när man är död så är man död, då blir man inte levande igen."
Då sa Lilly: "Men man kan leva och bli en höna. Eller kanske en ödla."

Ja, vem vet. Kanske är det så.