Nästa vecka är min man på kurs och kan inte hämta på dagis. Självklart hopar sig eftermiddagsaktiviteterna då. Jobbmässigt har jag sagt nej till allt utom ett eventuellt kundmöte på måndag som jag hoppas blir flyttat för då kan jag gå på föräldrafika på dagis. Annars har Linnéa lovat att hämta och fika vilket ju är väldigt gulligt av henne.
Det jag funderar på är varför det ligger så nära tillhands att ha dåligt samvete för allt jag inte kan vara med på? Särskilt föräldrafikat. Jag menar, om man är en bra förälder så går man ju på föräldrafika eller hur? Men ibland funkar det fasiken inte. Och det kan ju inte vara ett enda fikatillfälle som avgör föräldraskapet till min fördel. Det vägrar jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar