Körsbärsblomsfrossa från förra helgen

Jag är inte tillnärmelsevis lika bra på att lägga upp fantastiska bildkavalkader som till exempel Saltistjejen men här kommer en dröm i rosa från Kungsträdgården förra helgen.

Som att gå i en rosa tunnel.

En otroligt fin dag. Klarblå himmel.

Vi var inte helt ensamma om att beundra körsbärsblommorna.

Artificiell ointelligens

På Coop vid jobbet har de kassor där man får scanna varorna själv. Förut hade påsarna också en ean-kod men inte längre. Nu måste man välja plastkasse bland varor som inte har någon kod. Därefter undrar apparaten hur det kommer sig att man inte vill packa varan. Jag letar förgäves efter knappen för att kunna svara "För att det är den jag ska lägga de andra grejerna i puckomaskin!"

posted from Bloggeroid

Mysigast när de är sjuka?

Jag har ju skrivit förut om att jag inte riktigt begriper mig på min rumskollega på jobbet. Idag var återigen ett sådant tillfälle. Hon frågade om förra veckan när jag var sjuk och jag sa att Flora fått influensa och var hemma hon med. Då säger kollegan på fullt allvar: "Det blir så fin samvaro när man är hemma sådär. Barn är ju som mysigast när när de är sjuka. De är så lugna då."

För mig känns det som en väldigt konstig sak att tycka att ens barn som mysigast när de mår dåligt.

Jag hörde en gång att i djurparker så låter man ibland arter med olika beteenden dela bur. Att leva med en art som inte beter sig som de själva bjuder på överraskningar och motverkar leda. Jag kan tänka mig att känslan är lite samma som jag har alltsomoftast med min rumskollega.

posted from Bloggeroid

Musik för brustna hjärtan

Jag brukar inte gilla Maskinen men den här låten (och tillhörande video som garanterat inte kommer länkas från hovets hemsida) tycker jag är helt underbar. Jag tycker det är humor att låten är själva antitesen till det försonliga i Lisa Ekdahls orginalsång. Jag tänker mig att om man varit tillsammans med en skitstövel så kan man lyssna på den ena eller den andra låten efter sinnesstämning och känna sig stärkt.

All in

Ibland måste man låta bli att vara måttlig och i stället gå bananas med nageldekorationer. Det piggar upp!

Bostad för långsmala?

Lilly kramar en lyktstolpe på väg till dagis och sladdarna inuti lyktstolpen kommer i svängning så det låter inifrån. Lilly lägger örat mot stolpen, lyssnar noga och tittar sedan förvånat på den och säger:
-Det bor någon därinne!

Immun?

Jag kan inte låta bli att säga det: om Håkan Juholt hade varit kvinna så hade han fått avgå för länge sedan. Att vara en vit, medelålders, lagom tjock man med valrossmustasch verkar fungera som ett lager teflon. Skit fastnar inte utan rinner bara magiskt av...

Kan bli svårt men är kanske värt ett försök

Ibland undrar jag om det inte är enklast och lugnast att inte någonsin tycka något om någonting. Jag ska öva på att vara artigt undanglidande och att arrangera mina anletsdrag i ett neutralt men rent allmänt vänligt uttryck.

Fast jag kan ge mig den på att någon blir störd på det också.

Idiothinder för träning

Idag tänkte jag för första gången på år och dag ut och springa på lunchen (och då menar jag träna och inte springa i affärer för det var inte särskilt länge sedan). På förmiddagen hade jag ett möte som drog ut lite på tiden och efter det var jag tvungen att skriva klart ett dokument som ungefär gick ut på att om motparten inte går med på att ta vad vi tycker är deras ansvar utan försöker putta över det på oss av ren lathet, så kan vi inte svara för följderna vare sig för dem eller oss. När jag var klar hade klockan hunnit bli 12 och nästa inplanerade möte var klockan 13. Lite tajt om tid för att byta om, springa en runda, duscha och äta lunch och vara redo för telefonmöte klockan 13, så jag skippade tanken på träning. Klockan 12.50 ringer de som vi ska ha mötet med och undrar om det går bra att skjuta på mötet till klockan 14.

Hade de bara klämt ur sig att de ville flytta mötet lite tidigare hade jag hunnit träna. Jag blir så trött. Det är inte första gången representanter från just den här organisationen ställer in eller flyttar möten i sista stund. Antingen lider de av kollektiv fobi mot att tala om saker i tid eller så saknar de bara grundläggande arbetshyfs. Jag misstänker det senare.

Dagens blä

När jag cyklade hem idag så mötte jag en man i tjugoårsåldern som helt ogenerat stod på högersidan av gång- och cykelvägen och kissade. Ingen diskretion eller ansats att dölja sig bakom de buskar och träd som kantar vägen utan pang på, med snorren i näven, rakt utåt gatan.

När jag cyklade förbi så var jag frestad att att ropa "Män är djur!" till honom.

Bra räddning?

Om man hävdar att man aldrig har sagt att vissa personer är välkomna hem till en vid ett visst tillfälle och man, när man konfronteras med det faktum att man faktiskt bad de där personerna (som man inte bjudit) att ta med sig en viss maträtt, säger "Det vill jag inte kommentera!" har man då:

A) räddat sig ur en potentiellt pinsam situation med stil och bravur
B) sett för många amerikanska deckare och kräver en advokat i nästa replik
C) inte alla hästar hemma

Tveksamt

Min rumskollega på jobbet är en skrivbordsätare (det vill säga en sån som äter lunch vid skrivbordet, inte en som gnager på själva bordet). Inget fel med det men i morse när jag klev in i vårt rum så luktade det lite ... skumt. Källan till lukten visade sig vara en påse med en sushilåda och en salladsförpackning. Innehållet var uppätet men efter en helg i rumsvärme avgav alltihop en distinkt soplukt.

Lite sunkigt faktiskt.

posted from Bloggeroid

Prisvärt

69 kr för en pizza och en drink, det låter ju inte dyrt. Då kan man beställa en Margaritha både att äta och dricka.

posted from Bloggeroid

Divine intervention?

Strax efter att jag skrivit det förra inlägget får jag en nyhet som förhoppningsvis kommer att göra att projektet har större förutsättningar att gå framåt. Man skulle kunna beskriva det som att en försvårande omständighet som genom ett trollslag är ute ur leken.

Det går att sprida glädje på många sätt

Det känns fint att jag igår kunde roa ännu en tandläkare med mina visdomständer. Jag har bara haft två och båda har varit mycket små, som två pyttetänder där längst bak i överkäken. Den ena tanden tog jag bort för ett par år sedan och den andra rök igår eftersom jag fått en inflammation i tandköttet runt om. Förra gången så sa tandläkaren "Oj, det var den minsta tand jag har sett!" (på en vuxen människa får man förmoda, bebiständer måste ju vara lika stora eller ännu mindre). Sen ropade hon in tandläkaren i angränsande rum och lite annat löst folk i närheten och alla sa "Oj" och höll glatt med om att det var en pytteliten visdomstand, absolut den minsta de sett.

Igår var det dags igen. Jag öppnade munnen och tandläkaren ropade "Oj, det var verkligen en pytteliten tand!" och såg så där glad ut som man gör när man upptäcker något lite skojigt och ovanligt inom sitt specialområde. Och sen fick tandläkarpraktikanten (tror jag det var) som assisterade också titta och hon sa "Den var den minsta jag har sett!" och skrattade glatt. Fast då tänkte jag att om hon nu var en praktikant, hur många tänder kan hon ha hunnit se egentligen? Men ändå, hon får ju räknas in bland de roade.

Fördelen med att ha små visdomständer är att de går lätt att ta bort. Det tog tjugo minuter blankt från det att jag steg in hos tandläkaren innan jag gick ut igen, en tand och 800 kr fattigare och med vissheten att jag spridit lite glädje hos två tandläkare (eller en tandläkare och en blivande sådan) på morgonen.

Tre faktorer som underlättar för att få ett projekt att fungera

1. En projektledare som håller ihop projektet och som ser till helheten.

2. Samarbetsvilja hos alla intressenter.

3. En gemensam målbild.

Det står läsaren fritt att lista ut hur många av faktorerna som just nu existerar i det projekt jag jobbar i och i så fall i vilken grad.

Otäcka sensommarkryp

Alla dessa tvestjärtar som dyker upp överallt i slutet av sommaren, vart håller de hus resten av året och varför känner de att de måste invadera brevlådor, soptunnor och uthängd tvätt varje år vid den här tiden?

Telefonfundering

Jag har i stort helt slutat att umgås med vänner per telefon. Nästan de enda jag ringer för att vara social är mina föräldrar och det är för att de inte bloggar eller facebookar och de läser sin mail ganska sällan.

Det känns som att det är ett större steg att ringa till någon idag än förut och det är ju egentligen konstigt när man nu har mobilen med sig överallt. Då borde det väl tvärtom vara lättare att ringa till folk? Kanske har det att göra med att det finns så många sätt att kontakta varandra på som inte kräver omedelbar uppmärksammhet på samma sätt som ett telefonsamtal? Eller så är jag bara lite asocial och tycker att jag gör mig bättre i skrift om man inte ses öga mot öga?

Handväskerosé

Jag älskar att min man är trygg nog i sin mansroll att han helt oberörd cyklar hem med en sån här på cykelstyret. (Och ja, den kanske är på gränsen till tacky men jag tycker den är helt fantastisk som förpackning betraktad.) Hur den smakar? Jag vet inte än.

Tips på bloggar?

Jag skulle vilja ha tips om lite intressanta bloggar att läsa. Har ni några ni vill dela med er av?