I höstas när vi var och hälsade på min mans 91-åriga far kommenterade Linnéa att till och med gammelfarfar hade en platt-tv men inte vi.
Det är sant att vi har varit tjock-tevens sista bastion. Vi har hållit ut länge. Eller snarare har vår inte platta tv varit en kvalitetsprodukt. Det är den faktiskt fortfarande, fast numera får den husera på nedervåningen och i vårt vardagsrum står en slimmad (fast samtidigt bred) ny, tjusig (nåja) tv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar