Känner mig lätt uppgiven idag eftersom mitt intryck är att internationella kvinnodagen i Sverige alltmer börjar förvandlas till "Uppvakta-en-kvinna"-dagen. Det passar säkert både blomsterhandeln och alla dem som av olika anledningar inte tycker att jämställdhet ur ett kvinnoperspektiv är något som överhuvudtaget behöver uppmärksammas.
Jag kan på sätt och vis förstå att om man sitter i den sits att man tillhör den halva av mänskligheten som utgör normen, dvs är en man, så kan det kännas hotfullt och allmänt jobbigt om den andra halvan vill ha samma rättigheter som man själv. Då ligger det kanske nära till hands att inta någon av följande positioner:
Förnekande
Det finns överhuudtaget inget problem. Kvinnor och män har helt lika förutsättningar och mäts efter samma måttstock och har kvinnor lägre lön eller är underrepresenterade i maktpositioner så beror det helt enkelt på att de inte är tillräckligt bra.
Förlöjligande
Det är klart kvinnor vill ha lika mycket betalt som männen men sen vill de ändå att mannen ska betala på krogen och hålla upp dörrar. Och hela den här jämställdhetsgrejen, är det meningen att män ska föda barn också för att kvinnorna ska bli nöjda?
Hävda orättvisa
Typiskt att kvinnor ska uppmärksammas med en egen dag. Männen då? Var är den internationella mansdagen?
Vi män är minsann också diskriminerade men det är det då ingen som bryr sig om!
Hävda biologi
Kvinnor är genetiskt betingade att vara hemma med barn och män är av naturen skapade för att slå ihjäl mammutar och släpa hem byten till familjen. Det är naturens ordning och inget man bör ändra på.
I alla ovanstående fall tycker jag att man har missat det fundamentala med jämställdhet: att alla ska få samma möjligheter, oavsett kön. Om man nu är så övertygad om att kvinnor har exakt samma möjligheter som män i arbetslivet, varför finns det då till exempel ett motstånd emot ett anonymiserat urval när tjänster ska tillsättas? Om kvinnor verkligen har lägre kompetens så borde ju ett sånt förfarande inte vara till nackdel för några män. Jämställdhet innebär inte heller att samtliga individer måste göra precis samma sak i alla lägen. Det kan vara onödigt komplicerat för män att föda barn men det bör inte vara fysiskt omöjigt för män att ta ut mer föräldraledighet, vilket skulle göra män i föräldrabildande ålder till en lika säker eller osäker arbetskraft som kvinnor i samma ålder. Och med utjämnade löneskillnader så skulle vi säkert slippa argumenten om att familjer inte har råd att mannen är hemma för att han tjänar mest. Till de män som känner sig diskriminerade bör ju alla steg mot att kvinnor och män verkligen får samma förutsättningar vara välkomna. Det innebär ju att även mansrollen blir friare. Till alla vänner av naturens ordning har jag bara en fråga: hur kan det komma sig att det är just vid mammutjagarfasen människan antas ha varit mest i fas med tingens ordning? Kan man i så fall inte lika gärna hävda att vi aldrig borde lämnat träden eller klivit upp ur havet?
