I DN går just nu en artikelserie om vår syn på mat. Jag tycker den är väldigt intressant för den belyser hur laddat mat är som ämne. Jag upplever att många människor har starka åsikter om hur och vad man bör äta på ett sätt som jag inte minns att det var för kanske tio år sedan. Eller så kanske det är så att folk blir mer upptagna av vad de stoppar i sig med åren, vad vet jag.
Jag har personligen lite svårt för människor som missionerar om en viss sorts kost och som är av uppfattningen att det bara finns en sorts diet som passar alla. Det tror inte jag att det gör. Jag tror absolut det finns människor som det passar jättebra för att äta enligt LCHF, GI eller nästan vad som helst men jag tror också att människor är olika och kan behöva olika typer av mat.
Själv äter jag nästan all sorts mat och det kan ju också vara provocerande. Kolhydrater är ju just nu mat-boven nummer ett men jag äter ris, pasta och bröd. Det händer att människor talar om för mig hur dåligt det är (gärna samtidigt som man sitter och äter). Det fanns en period när allt skulle vara fettfritt men jag åt smör och vispgrädde och då fanns det folk som ojade sig om det. Grejen är att jag äter som jag mår bra av, lite av varje, och det funkar för mig men bara för att det gör det så säger jag inte att andra ska göra som jag.
Jag fascineras också över hur mycket åsikter folk har om andras mat. Och hur kluvna många är till sin egen mat ("jag borde inte, men..." är ju standard så fort det bjuds på något). Har också läst artikelserien i DN och tycker den är bra. Försöker själv vara väldigt omissionerande med hur jag valt att äta - och för mig är det inte ett problem att andra äter pasta eller kakor. Möjligen är det ibland lite problem att jag själv inte får/kan... Men visst kan jag ibland dela med mig av mina lärdomar, och som några i artikeln säger: om man hittat något som funkar så är det lätt att man blir entusiastiskt, och många uppfattar det som kritik mot andra som inte gjort samma val. Så hoppas jag att jag aldrig uppfattas, för det är aldrig min mening. Tror absolut att vi är olika och då fungerar ju inte samma sak för alla.
SvaraRaderaKlart det är provocerande att du kan äta precis som du själv vill och ändå få vara smal. Om jag äter som jag själv vill blir jag rund som en boll. Det är höggradigt orättvist! Å andra sidan har jag tjockt hår och det vet jag att du tycker är orättvist. ;)
Ja, det är verkligen orättvist åt båda hållen! :)
SvaraRaderaOch jag kan reta mig på att folk måste ifrågasätta om jag "verkligen äter ordentligt?" när jag uppenbarligen äter allt (förutom en del kött), skyr lightprodukter och älskar bakverk med mycket grädde, smör och socker...
SvaraRaderaKram från Sanna