DN har en artikelserie om ensamstående som adopterar och som vanligt så stör jag mig på två uttryck som används. Dels ogillar jag uttrycket skaffa barn som ständigt och jämt används när det är fråga om att vilja ha eller att få barn. Att prata om att skaffa barn tycker jag är att få det att låta som barn är något som bara går att fixa lite när andan faller på och så är det ju verkligen inte, vilket alla som väntat och längtat i månader och år efter ett barn som inte blir mycket väl vet. Sen ogillar jag också att det står att en av kvinnorna som adopterade hade med sig en vän som redan hade egna barn på sin adoptionsresa. Varför kunde det inte bara vara en vän som redan hade barn som följde med? Egna barn är ett uttryck som jag har hört alltför många gånger när någon vill särskilja egenfödda barn från just adopterade barn och då tycker jag det känns extra onödigt att använda uttrycket i en artikel som handlar om adoption. De barn man är förälder till är ens egna, oavsett om man har fött dem eller adopterat dem.
Så rätt du har!! Håller med på varje punkt! Själv kan jag ockås reta mig blå över att det kallas "egna" eller att i vissa fall folk säger eller skriver "adoptivbarn" eller "adoptivmamma/pappa". Oavsett HUR man kommit till en familj eller hur man bildat familj så ÄR man en familj. Föräldrar och Barn. Punkt. Det finns inga egna mer än om det gäller barnen i ens egen familj (de är egna oavsett hur de hamnat där) och andras (dvs barn till andra föräldrar!
SvaraRaderaDåligt av DN också tycker jag att skriva så! Man förväntar sig ju kanske lite annorlunda uttryck och texter av en såpass stor tidning ändå.
Kram!!
Jag tror bland det värsta jag har sett var i en artikel om Nicole Kidman (inte i DN dock) där det stod ungefär "Äntligen har Nicole Kidman fått en egen dotter. Kidman har tidigare de adopterade barnen X och Y".
SvaraRaderaBlä.
Håller så klart med dig.
SvaraRaderaJag har dock börjat använda uttrycket "eget" barn rätt mycket när jag pratar om att min pojkvän inte har egna barn ännu, utan bara har bonusbarn. Fast jag hajar liksom till själv varje gång jag säger det, men tycker att det är rätt i sammanhanget just då.
I det sammanhanget är det ju helt okej att säga egna barn eftersom det du pratar om är att din pojkvän inte är förälder till några barn ännu utan han är styvförälder och det är skillnad (därmed inte sagt att man inte kan älska sina styvbarn väldigt mycket). Men om ni får barn tillsammans så lär de ju vara hans egna oavsett om de är adopterade eller om du burit dem i magen.
Radera