Jag är uppenbarligen uråldrig för jag kommer ihåg den tid då banker befattade sig med pengar. Jag menar pengar som i fysiska sedlar och mynt. Det gör de allt för att undvika idag. Den här oviljan krockar å det grövsta med Stockholms stads förvaltning som tydligen vägrar kännas vid att det 2012 går att skicka pengar digitalt.
När vi skulle betala avgiften för Linnéas pianolektioner så råkade vi av misstag betala för mycket. Alldeles väldigt för mycket faktiskt. Min man skrev till Stockholms stads kulturskola och det var klart att de skulle betala tillbaka den summa vi betalt för mycket. Men de kan inte betala tillbaka pengarna till det konto som betalningen kommer ifrån. I stället skickar de en utbetalningsavi som ska gå att lösa in hos ett antal handlare som agerar som ombud. Att lösa in avin på det viset kostar 25 kronor och brasklappen är att butikerna inte garanterar att de kan lösa in avier på större belopp än 2000 kronor (för att de helst också undviker kontanter så gott de kan). Det går också att lösa in avin på ett Nordea-kontor förutsatt att man går till ett kontor som bevärdigar sig med att hantera kontanter och det upptäcker man snabbt att det är det inte många som gör. De flesta bankkontor numera har bara öppet för tidsbokad rådgivning. Om man nu lyckas hitta ett kontor som har kontanthantering så är avgiften 50 kronor för att komma och störa.
Så nu står jag med en avi som jag helst inte velat ha och som jag kommer få vandra över halva stan för kunna lösa in och blir dessutom bestraffad med 50 kronor i straffavgift för att jag förolämpar Nordea genom att behöva kontanter utbetalda. Jag känner verkligen att banken (och administrationen på Stockholms kulturskola) är mina bästa vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar