Igår kväll fick jag ett utbrott på barn som aldrig går och lägger sig. Linnéa vill vara uppe sent för att känna sig som den tonåring hon är. Det får till följd att Flora inte heller går och lägger sig för hon vill inte vara ensam på nedervåningen där hennes och Linnéas rum ligger. Själve Gandhi skulle vara stolt över det passiva motstånd som bjuds av båda barnen när det kommer till att gå och lägga sig. De bara liksom rör sig inte ur fläcken. Ibland kan de ge intryck av viss aktivitet men det är bara en skenmanöver, det händer ingenting.
Och igår blev jag som sagt helt galen på att det är så här. Jag skällde och gick an och lyckades klämma in i princip vartenda fel man kan göra när man ska kommunicera med omvärlden (anklagelser, svepande generaliseringar, vädjanden till motparten dåliga samvete och offerkoftan ordentligt på).
Det är inte i sådana stunder man känner att man glänser i sitt föräldraskap direkt.
Och igår blev jag som sagt helt galen på att det är så här. Jag skällde och gick an och lyckades klämma in i princip vartenda fel man kan göra när man ska kommunicera med omvärlden (anklagelser, svepande generaliseringar, vädjanden till motparten dåliga samvete och offerkoftan ordentligt på).
Det är inte i sådana stunder man känner att man glänser i sitt föräldraskap direkt.
posted from Bloggeroid
Å andra sidan, det finns mycket som får mig att tro att du provat ganska många andra varianter först, och...
SvaraRaderaSKA man skälla och ta i, då ska man göra det ordentligt. Att skälla lite är liksom inte meningsfullt, utan skapar bara dålig stämning.
Denna insikt innebär ju också att man ska vara noga med att inte använda det ofta, något jag tror du gör bättre än jag, även om jag blir bättre genom medvetenhet.