Den berömda ketchupeffekten

Lilly är förkyld och har en röst som om hon halsat en flaska whisky. På dagen verkar hon rätt pigg men lagom till läggdags stiger febern. Hon är trött men febern gör att hon sover dåligt. Ungefär var tionde minut vaknar hon och gråter, både för att hon mår dåligt och för att hon är trött och egentligen vill sova. Hon vill inte ligga själv i sängen så jag får tillbringa hela kvällen bredvid henne. Just nu är hon jättemammig. När jag ska gå iväg någonstans är det värsta traumat. Jag får knappt borsta tänderna. Pappa däremot är helt dissad. Nej, nej! skriker hon när han försöker få läsa godnattsaga.

Det finns inga mellanlägen. I somras var det tvärtom. Då var pappa bäst och jag fick knappt göra någonting. Så nu är jag helt kluven: å ena sidan är det trevligt att få vara lite poppis som omväxling men å andra sidan är det ju inte särskilt eftersträvansvärt att bara en förälder i taget duger. Det vore ju till exempel trevligt om man kunde bytas av då och då kvällar som den här.

Och självklart är det så att just den här veckan är det högtryck på jobbet efter jag vet inte hur många veckors stiltje. Deadline på fredag. Och min man ska på konferens onsdag och halva torsdag. Jag förstår inte: ska det verkligen vara så svårt att hitta på en teknik så man lite behändigt kan klona sig när det behövs?

posted from Bloggeroid