Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag är så besviken på Håkan Nessers serie om kommisarie Barbarotti. Varje historia faller liksom platt till marken på slutet och jag känner mig lurad som har plöjt flera hundra sidor för att i slutet få ett stort jaha i ansiktet. Men eftersom Nesser är Nesser så ger jag inte upp utan tog mig an Himmel över London. Efter att jag har läst boken så börjar jag undra om det är själva kommisarie Barbarotti som utgör problemet för Himmel över London är mer Nesser som han kan vara. Det handlar om verklighet och fiktion och gränslandet däremellan, livet och döden och ibland är det rätt pretto (inte så pretto som i Flugan och Evigheten dock tack och lov) men på ett bra sätt.Jag är lättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar