Nu ska jag svära i föräldrakyrkan och erkänna att jag tycker det är döden tråkigt att gå på föräldramöten.
Hu! Tänker ni, vilken hemsk och oengagerad mamma som inte bryr sig om sina barns väl och ve i skolan och på dagis! Och ja, jag är en usel människa men det enda jag kan säga att är att när man hittills har tröskat sig igenom föräldramöten för tre barn på 13, 10 och 3 år så blir det ungefär samma saker som återkommer hela tiden (särskilt som alla barnen gått på samma dagis och i samma skola). Men eftersom närvaro på mötena är ett mått på engagemang så känner man ju pressen att närvara ändå. Min lösning just nu är att sloka så min man förbarmar sig och representerar familjen.
Jag hatar föräldramöten. Orkar inte. Orkar inte alls.
SvaraRaderaDet är ingen skillnad om jag är där eller inte, det blir på samma sätt ändå. Samma oändliga diskussioner om socker. Gud vad jag är less på sockerdiskussioner. Och sedan går alla föräldrarna och äter vrålfika...
Pelle får gå i stället för mig.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera