onsdag 20 juli 2011

De ensamma av Håkan Nesser (med en stilla, allmän vädjan till författaren)

Snälla Håkan Nesser, vad har hänt med dina böcker? Jag gillar ju ditt sätt att skriva. Jag tyckte väldigt mycket om kommissarie Van Veeteren. Jag var helt tagen av novellerna i Barins triangel. Jag kan ha överseende med den pretentiösa (och i ärlighetens namn rent ut trista) Flugan och evigheten men det går faktiskt inte att vila på gamla lagrar för evigt.

Jag hade stora förhoppningar när serien om Gunnar Barbarotti startade. Men efter att ha betat mig igenom böckerna fram till nu senast De ensamma, så känner jag mig nedslagen. Språket finns där, personerna finns där men vart har själva intrigerna tagit vägen? I bok efter bok börjar det lovande och sedan faller det platt. Som läsare vill jag inte att flera hundra sidors läsning ska utmynna i ett jaha. Särskilt inte om boken är en deckare. Folk kan kanske ha ihjäl varandra av vad som framstår som rätt ogrundade motiv i verkligheten, men i när det gäller mord i böcker så vill i alla fall jag som läsare i slutet begripa vad som drivit mördaren genom hela boken. Det är inte så att jag är emot att slutet kommer som en överraskning om det skulle vara så och motivet kan egentligen vara hur konstigt som helst men jag vill känna att historien sitter ihop när jag ser den i backspegeln. Jag vill inte, som i De ensamma, känna att hela boken i huvudsak haft ett spår för att sedan upptäcka att motivet till morden är något som förvisso inte är orimligt men som knappast antytts genom hela berättelsen. Jag känner mig lurad. Igen. Men jag hoppas ändå fortfarande. Snälla, ta dig samman till nästa bok!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar