Lite så är det på jobbet också. Min mentor säger att jag borde ge upp och byta projekt men jag har så svårt att bara släppa något som inte är klart så när vi diskuterar saken så låter jag ungefär som en som sitter fast i ett dåligt förhållande som man borde men inte förmår sig att lämna.Typ "Det är ju inte alltid dåligt, det finns ju ljusglimtar också" (fast på det stora hela är alltihop en stor jäkla röra mest hela tiden).
Just nu känns det mest som att livet liksom bara sköljer över mig och jag har fullt sjå med att hålla näsan över vattenytan men jag inser att det är dags att ta mig samman och ta ut en riktning och börja simma för att komma på fast mark igen. Jag ska bara se till att få en hel natts sömn först så jag orkar tänka ut vart jag ska ta vägen.
