Star Wars, sommarkollektionen

Lilly är just nu ett hängivet Star Wars fan. Det är ju lite lustigt kan man tycka eftersom hennes enda erfarenhet av Star Wars egentligen är genom dagislek och att hon har spelat lite lego Star Wars på Wii hemma hos grannkompisen. Men Lilly pratar vant om lasersvärd och favoritfiguren Yoda (eller Joyda som hon kallar honom) och hon fullkomligt älskar sina två Star Wars-tröjor med motiv från Star Wars Clone Wars (en tecknad Star Wars serie som får vuxna Star Wars fans att vrida sig i plågor).

Helst skulle Lilly ha sina Star Wars-tröjor mest varje dag men den ena är långärmad så den går bort nu när det änligen blivit lite varmare och den andra som är en t-shirt måste ju tvättas titt som tätt. Jag har tittat efter flera t-shirts men det verkar inte finnas just nu och Star Wars-kläder specifikt för flickor existerar överhuvudtaget inte. Så vad göra? Man får tacka teknikutvecklingen för t-shirt tryck för hemmabruk och fixa en egen Star Wars kollektion helt enkelt. Resultatet visas nedan.  Nu återstår att se om jag blir stämd av George Lucas...

Och till sist måste jag såklart ta med Eddie Izzards monolog om hur det går till i lunchrestaurangen på Dödsstjärnan.

Dagens ungdom och deras uttryck

Lilly och jag står och väntar på att det ska bli grönt vid övergångsstället. Det kommer inga bilar. 

Kusten är klar! säger Lilly.

Då undrar jag: är det verkligen sådana uttryck de lär sig på dagis nuförtiden?

Inget extraliv om du hamnar i lavan

När vi kom hem efter dagis idag så hittade Lilly på en ny lek: Super Mario!

Den gick till så att vi la ut kuddar på mattan i vardagsrummet i en bana och så skulle man hoppa från kudde till kudde. Om man missade kudden och nuddade mattan så hamnade man i lavan och då fick man bara ett liv (lite oklart vad det innebar). Klarade man hela banan kom man till nästa nivå och då blev det svårare för då skulle kuddarna ligga längre ifrån varandra.

En sak är säker: vissa lekar är samma som när jag själv var barn men vissa är helt nya.

Är det Mario och Luigi eller är det Lilly och jag?

Bilden är lånad från http://thecomedypoint.com

Lilly 4 år

Igår var det Lillys födelsedag. Fyra år fyllde hon, stora tjejen. Det blev firande hela dagen.
Eftersom Lilly är den som vaknar först i familjen så blev det ingen överraskningsväckning på sängen. I stället gjorde vi i ordning frukostbricka och presenter och så fick Lilly  gå och lägga sig i sängen igen när det var klart och låtstas sova när vi kom in och sjöng.

I födelsedagspresent fick hon en klänning och ett par foppatofflor med fint mönster på av Linnéa och en gosedjurskanin och ett bokmärke med hajar som rör sig när man vickar på det av Flora. Från min man och mig fick Lilly en sommarvariant av sin älskade Star Wars-tröja, en pilbåge från Krabat med sugproppspilar och Svenska Barnvisor som är en sångbok med ackompanjemanget till sångerna inbyggt i själva boken. Kul och väldigt smart .

Flora har en pilbåge som Lilly har sneglat avundsjukt på. Nu fick hon en egen som inte innebär livsfara för övriga familjen.

Barnvise-kareoke. Väldigt roligt!

En stor sak denna dag var att Lilly skulle skicka sina nappar till jultomten. Ingen mer napp när man är fyra år. Vi samlade ihop alla nappar i ett kuvert och postade dem till tomten.

Under dagen hände det så mycket att Lilly inte hade tid att sakna napparna men när hon skulle sova blev det svårare. Då blev hon ledsen. Det var tur att alla napparna var borta annars vet jag inte om jag hade veknat och låtit henne få en.

Vi hade inte bara ett utan två kalas under dagen. Först kom fyra av Lillys kompisar, deras föräldrar och hennes förra dagmamma på lunch. Vi bjöd på tomatsoppa och glass med strössel och barnen sprang runt och lekte.Vid 17-tiden kom sedan mor- och farföräldrar, fastrar och kusiner på middag och tårta.

Det var lite meckigt att få ihop tårtan för skarvarna i marsipanen blev rätt fula. Men några blad, vit choklad och strössel blev räddaren i nöden

Det var en mycket trött Lilly som somnade i soffan till slut. Min stora tjej. Tänk att det var hela fyra år sedan hon kom till oss.


Bilderna på pilbågen och boken är lånade från 
http://www.krabat.se/ och http://www.adlibris.com/

Vår

Solen skiner, fåglarna kvittrar, blommorna blommar och på vägen hem från dagis myllrar ett gäng rödsvarta skalbaggar i full färd att göra nya skalbaggar (i alla fall tror jag det för vad finns det annars för anledning för skalbaggar att sitta ihop ända mot ända?) som Lilly och jag stannar och tittar på. "De älskar mig!" säger Lilly självklart. Tänk vad härligt att känna så, att liksom hela världen inklusive de rödsvarta skalbaggarna tycker om en. När vi har tittat på skalbaggarna en stund så går vi vidare hemåt. Lilly säger: "De vill gärna följa med oss men de är för många att ha hemma så de får stanna kvar." Tack och lov.

Livet med en nästan fyraåring

Lilly sitter och äter mjölk ur sitt glas med sked och lutar huvudet bakåt och häller in mjölken från skeden.
Jag: Gör inte så.
Lilly: Varför?
Jag: För att du kommer spilla.
Lilly: Får man göra så här? (Tar skeden med mjölk och vrider runt den i munnen.)
Jag: Nej, om du ska äta mjölken med skeden så stoppa in skeden rakt och stäng munnen.
Lilly: Varför?
Jag: För du kommer spilla annars.
Lilly: Får man göra så här? (Gör ett avancerat akrobatnummer som inbegriper skeden och sin egen mun.)
Jag: Nej.
Lilly: Varför?
Jag: För jag vill inte att du spiller mjölk på bordet. (En uppmärksam person kan nu börja skönja en viss trötthet i mitt tonfall.)
Lilly: Varför?
Jag: För att det blir blött. (Nu skulle även en person som diagnosticerats som en narcissisk psykopat höra tröttheten i mitt tonfall.)
Lilly: Får man göra så här? (Ännu ett komplicerat sätt att få i sig mjölk som kanske eller kanske inbegriper sked och glas.)


Upprepa från början av konversationen i tio minuter...

Egna barn och att skaffa barn

DN har en artikelserie om ensamstående som adopterar och som vanligt så stör jag mig på två uttryck som används. Dels ogillar jag uttrycket skaffa barn som ständigt och jämt används när det är fråga om att vilja ha eller att få barn. Att prata om att skaffa barn tycker jag är att få det att låta som barn är något som bara går att fixa lite när andan faller på och så är det ju verkligen inte, vilket alla som väntat och längtat i månader och år efter ett barn som inte blir mycket väl vet. Sen ogillar jag också att det står att en av kvinnorna som adopterade hade med sig en vän som redan hade egna barn på sin adoptionsresa. Varför kunde det inte bara vara en vän som redan hade barn som följde med? Egna barn är ett uttryck som jag har hört alltför många gånger när någon vill särskilja egenfödda barn från just adopterade barn och då tycker jag det känns extra onödigt att använda uttrycket i en artikel som handlar om adoption. De barn man är förälder till är ens egna, oavsett om man har fött dem eller adopterat dem.

Hårt straff

Jag leker med Lilly på morgonen. Hon bestämmer att jag är ett farligt monster och jagar mig. När hon fångar mig säger hon strängt:
"Nu har jag fångat dig! Nu får du sitta i fängelsehålan i...10 minuter!!"

posted from Bloggeroid

Logopeden

I måndags var jag hos logopeden med Lilly för att bedöma hennes tal. Hon pratar ju men om man jämför med andra barn i hennes ålder så pratar hon otydligt och när vi började på dagis i höstas så föreslog personalen att vi skulle kolla upp språkutvecklingen på bvc. Innan besöket hade vi, efter bästa (o)förmåga fyllt i en frågebankett om Lillys utveckling i största allmänhet men svaren diskuterade vi inte när vi var där. I stället började det hela med att Lilly fick titta på bilder. Logopeden frågade efter vad olika saker på bilderna hette och skrev upp uttalet på svaren. Sjuttio ord gick de igenom. Det är rätt många. Sen läste logopeden olika meningar och till varje mening fanns tre bilder att välja mellan och så fick Lilly peka på den bild hon tyckte stämde bäst med var logopeden just sagt. Det var många bilder och meningar där med och på slutet så märktes det att Lilly blev lite trött på allihop.

Logopeden kunde/ville inte ge något mer djugående utlåtande på en gång men hon sa att det märks att Lilly har svårt med långa ljud som fffff och sssss. Även g och k kan vara svåra ibland (vilket logopeden sa att det beror på att det är ljud som ligger långt bak i munnen och som det kan vara svårt för barn att se hur man gör).

Vi ska besöka logopeden igen åtta gånger under våren för att talträna och så ska vi göra tungmassage med eltandborste på Lilly. Tungmassagen är till för att Lilly ska bli mer medveten om sin tunga och musklerna som finns där och på så sätt komma igång att använda tungan mer när hon formar ord. Logopeden sa att tungan är ju inget man direkt tänker på att använda och för en del barn kan det bli så att när de börjar prata så hänger inte tunganvändningen riktigt med. Då är det bra med massage för att komma ihåg att den finns. Så nu kör vi med eltandborste i olika mönster på Lillys tunga varje dag. Jag var lite orolig att det skulle möta motstånd men hon verkar tycka att det är helt okej och lite roligt när det kittlar på tungan.

Guldfiskminne

Lilly ska till BVC idag och träffa en logoped och inför besöket har vi fått en tvåsidig blankett med frågor att besvara. Frågorna får mig och min man att känna oss som värsta slarvföräldrarna. Ingen av oss kommer riktigt ihåg när Lilly började jollra och om det var mycket eller lite. Och när sa hon egentligen sina första ord? Vi kom ihåg när hon började gå för då var vi utomlands och vi var nervösa för att hon skulle ramla på stengolvet. Men slutade med blöja, när exakt gjorde hon det?

Ordentliga föräldrar dokumenterar säkert sina barn utveckling mer noggrant. Jag förväntar mig inget mindre än att logopeden tittar medlidande på Lilly och säger att det inte är konstigt att hon pratar sämre än sina jämnåriga med sådana föräldrar.

posted from Bloggeroid

Bostad för långsmala?

Lilly kramar en lyktstolpe på väg till dagis och sladdarna inuti lyktstolpen kommer i svängning så det låter inifrån. Lilly lägger örat mot stolpen, lyssnar noga och tittar sedan förvånat på den och säger:
-Det bor någon därinne!

Det där andra

Jag: Jag tror Moa kommer åka ut ur Idol.
Min man: Det tror jag med.
Flora: Det vill inte jag. Demokrati!
Min man: Men om det ska vara demokrati så är det två röster mot en.
Flora: Men åh! Litteratur då! Eller vad det nu heter...

posted from Bloggeroid

I tomtetider

Linnéa och Flora har skrivit önskelistor och Lilly ville ju inte vara sämre så Linnéa hjälpte henne.
I slutänden såg Lillys önskelista ut så här:

• Blommor
• Kritor
• Pez-godis med jordgubb- eller apelsinsmak

Morgonfilosofering

Flora tittar på en annons för smycken och reflekterar:
Tänk vad tråkigt det måste vara att vara en atom i en diamant. Så ....stelt. Det måste vara mycket roligare att vara en atom som till exempel gör rost.

posted from Bloggeroid

Polkamöss

På torsdag är det julbasar på Floras skola. Förutom de saker de tillverkar under skoltid så behövs hjälp hemifrån med ätbara saker till försäljning. Julgodis fanns som alternativ och på pysselgudinnan Martha Stewarts hemsida hittade jag hur man tillverkar jättesöta möss med polkagrissvans. Under kvällen har familjen gjort tjugofyra möss och de är både till basaren och till en loppis som anordnas i helgen. Inte svårt alls och man slipper stå och baka på onsdag kväll. Perfekt. De enda man möjligtvis kan ha synpunkter på är att de enda polkagriskäppar vi hittade att ha som svansar inte var helt genusneutrala utan hade omslag med antingen bilar eller Disneyprinsessor. Men det lär knappt märkas när det är basardags på skolgården i mörkret som lägrar sig redan vid 16-tiden.

Här ordnar och fixar man och vad blir det?

Här hade man mobiliserat barnen för att rädda måndagen, när min man är på kurs sen ska på jobbaktivitet på kvällen och jag skulle på kundmöte som var utsatt att sluta kl 17. Linnéa skulle rädda familjeäran genom att gå och representera familjen på Lillys föräldrafika på dagis (det är samma dagis som Linnéa gått på så det är inte okänd mark) och sedan gå hem med Lilly. Flora skulle handla med sig mat från Thaikiosken vid skolan på vägen hem och så skulle alla barnen ses hemma och kunna äta middag i god tid innan Linnéa ska på friidrottsträning och så skulle jag komma hem vid 17.45.

Allt var ordnat och alla var taggade och vad händer? Kunden ställer in mötet sent i fredags eftermiddag. Tala om antiklimax.

Men nu kan jag i alla fall gå på föräldrafikat (Lilly kommer ha en välrepresenterad familj för Linnéa tänker fortfarande gå hon med) och jag tror det kommer bli thai-middag också.

Men ändå: så mycket fix och så blir det ingenting. Lite störande är det.

Barnböcker som får mig att blinka en gång extra varje gång jag läser dem

Allrakäraste syster av Astrid Lindgren

Det kanske finns andra utgåvor men den med illustrationer av Hans Arnold kommer alltid vara den rätta för mig. Den bok jag fick som liten är still going strong i familjen och numera är det Lilly som lyssnar på historien om Barbro som har en hemlig tvillingsyster som bor under rosenbusken i trädgården. Och varje gång vi kommer till slutet och huvudpersonen har fått sin efterlängtade hund och Salikons rosor har vissnat så känner jag hur jag blir lite blank i ögonen.

En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark

Ulf Stark är en fantastisk barnboksförfattare och Stina Wirsén är en favoritillustratör så förutsättningarna är ju goda från början för den här boken som handlar om enliten  pojke och hans vänskap med familjens hund. Pojken och hunden växer upp tillsammans men med tiden blir hunden gammal och trött och en dag så är hans liv slut. Pojken sörjer men kanske har hans vän förvandlats till en stjärna och kanske går det att resa ut i världrymden och få tillbaka honom?

Jag läser och får kämpa för att hålla tårarna tillbaka när jag läser, både för att det är sorgligt och för att det är så fint.

Ur funktion

Jag har sedan Lillys födelse inte behövt använda någon väckarklocka. Hon har vaknat mellan 05 (i värsta fall) och 06.45 (i bästa fall) vardag som helg. Men nu har jag kommit sent till jobbet två dagar den här veckan för att jag har vaknat av att Linnéa och Flora ställer in frukostdisken i diskmaskinen eller håller på att borsta tänderna. Då är klockan närmare 7.30.

Fast nu är det ju helg så i morgon kommer Lilly helt säkert vakna senast 06.30 och glatt ropa "Upp hoppa, hoppa!"

Mycket

Nästa vecka är min man  på kurs och kan inte hämta på dagis. Självklart hopar sig eftermiddagsaktiviteterna då. Jobbmässigt har jag sagt nej till allt utom ett eventuellt kundmöte på måndag som jag hoppas blir flyttat för då kan jag gå på föräldrafika på dagis. Annars har Linnéa lovat att hämta och fika vilket ju är väldigt gulligt av henne.

Det jag funderar på är varför det ligger så nära tillhands att ha dåligt samvete för allt jag inte kan vara med på? Särskilt föräldrafikat. Jag menar, om man är en bra förälder så går man ju på föräldrafika eller hur? Men ibland funkar det fasiken inte. Och det kan ju inte vara ett enda fikatillfälle som avgör föräldraskapet till min fördel. Det vägrar jag tro.

Små, små ord...

Igår kväll skojade jag med Lilly när vi låg i hennes säng och skulle läsa saga. Då vände hon sig mot mig, klappade mig lite överseende på armen, log och sa: "Du e söt. Du rolig."

Det ska inte mycket till för att ens hjärta ska svämma över av kärlek.