Egna barn och att skaffa barn

DN har en artikelserie om ensamstående som adopterar och som vanligt så stör jag mig på två uttryck som används. Dels ogillar jag uttrycket skaffa barn som ständigt och jämt används när det är fråga om att vilja ha eller att få barn. Att prata om att skaffa barn tycker jag är att få det att låta som barn är något som bara går att fixa lite när andan faller på och så är det ju verkligen inte, vilket alla som väntat och längtat i månader och år efter ett barn som inte blir mycket väl vet. Sen ogillar jag också att det står att en av kvinnorna som adopterade hade med sig en vän som redan hade egna barn på sin adoptionsresa. Varför kunde det inte bara vara en vän som redan hade barn som följde med? Egna barn är ett uttryck som jag har hört alltför många gånger när någon vill särskilja egenfödda barn från just adopterade barn och då tycker jag det känns extra onödigt att använda uttrycket i en artikel som handlar om adoption. De barn man är förälder till är ens egna, oavsett om man har fött dem eller adopterat dem.