Barbie-filmer hör ju inte till det creddigaste man kan låta sina barn se direkt. Kanske anses man i vissa läger till och med lite som en moraliskt förfallen förälder som låter sina barn se sådana filmer, fyllda av rosa och datoranimerade som de är. Jag är dock lite av Barbiefilmernas försvarare efter att ha sett de flesta ett oändligt antal gånger under tre döttrars Barbieperioder. Alla filmer har minst en (oftast två) kvinnliga huvudpersoner som inte alls är några menlösa våp (trots en envis förkärlek för klänningar av prinsessmodell) utan handlingskraftiga människor som besegrar trollkarlar, räddar kungariken undan bankrutt, ser till att det det blir fred mellan kungariken och gör andra stordåd.
Män finns också med i filmerna men det är aldrig de som är avgörande för att fixa det lyckliga slutet. I Barbieversionen av "Prinsessan och tiggarflickan" så gifter sig prinsessan med sin informator medan prinsen snällt får vänta på att få gifta sig med tiggarflickan tills hon har förverkligat sin dröm och rest världen runt som sångerska.
Faktum är att jag känner mig rätt säker på att alla Barbiefilmer klarar
Bechdel-testet och det är ju mer än många filmer klarar av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar