Testar om det funkar...

...att blogga från mobilen med en bild på stranden i platja de Castelldefels.

posted from Bloggeroid

Fint i hallen

Jag var på Fotografiska för en tid sedan och såg Mapplethorpeutställningen och då passade jag på att köpa en affisch från den tidigare utställningen med Vee Speers. Nu sitter den här bilden från The Birthday Party i vår hall. Jag tycker den är fantastiskt fin.

Eric av Shaun Tan

Shaun Tan fick tidigare i år ALMA-priset för sitt författarskap. Hans barnböcker är verkligen helt underbara. Tyvärr finns inte så många översatta till svenska än men det bör det väl bli ändring på snart nu när han har vunnit ett svenskt pris och allt. Eric är en av de böcker som ännu inte finns översatt men låt inte det hindra er, för det här är en av de sötaste barnböcker jag har sett och den är värd att ha enbart för bildernas skull om det skulle vara så. Eric finns både som en egen liten bok och i samlingen Tales from Outer Suburbia . Berättelsen handlar om en familj som får en mycket speciell liten utbytesstudent som ser världen ur ett helt annat perspektiv och som lämnar något magiskt efter sig.

Fin och praktisk resväska för barn

När jag var i London i våras såg jag flera barn på flygplatsen som hade en Trunki-väska och på vägen hem kunde jag inte låta bli att köpa en själv till yngsta dottern. De finns i alla möjliga färger och varianter och är väldigt fina men det som är extra bra är att väskan håller för att dra barnet på (man håller fast sig i hornen fram). Väldigt bra när det är långt att gå på flygplatsen eller när det är lite trist att stå och vänta.

Trunkiväskorna är inte helt billiga där jag har sett dem här i Sverige, till exempel på Travel Heroes men det är möjligt att de går att beställa från Trunkis engelska website eller så kan man hålla utkik efter dem om man råkar vara utomlands.

Telefonfundering

Jag har i stort helt slutat att umgås med vänner per telefon. Nästan de enda jag ringer för att vara social är mina föräldrar och det är för att de inte bloggar eller facebookar och de läser sin mail ganska sällan.

Det känns som att det är ett större steg att ringa till någon idag än förut och det är ju egentligen konstigt när man nu har mobilen med sig överallt. Då borde det väl tvärtom vara lättare att ringa till folk? Kanske har det att göra med att det finns så många sätt att kontakta varandra på som inte kräver omedelbar uppmärksammhet på samma sätt som ett telefonsamtal? Eller så är jag bara lite asocial och tycker att jag gör mig bättre i skrift om man inte ses öga mot öga?

All medkänsla till Norge

Jag gråter när jag läser om de överlevandes beskrivningar av vad som hänt Norge. Det är så hemskt. Oavsett hudfärg eller religion eller åsikter: vi är alla människor.

Med eftertryck

Vi försöker få yngsta dottern att sluta ha napp. Det går sådär. Yngsta dotterns vilja är stark och föräldrarnas uthållighet är ibland jämförelsevis svag. Men igår höll jag emot när hon ville ha nappen när hon tittade på Bolibompa. Först ropade hon argt men när inte det hjälpte så klev hon fram till mig, höll i mitt ansikte med båda händerna, lutade sig fram och spände ögonen i mig och sa sammanbitet: "Titta på mig! Jag. Säger. Nappen!"

Det låter lite konstigt, men det var dagens sötaste.

Tankarna går till Norge

Så fruktansvärda händelser i Norge. Hemskt på ett nästan overkligt sätt.

Handväskerosé

Jag älskar att min man är trygg nog i sin mansroll att han helt oberörd cyklar hem med en sån här på cykelstyret. (Och ja, den kanske är på gränsen till tacky men jag tycker den är helt fantastisk som förpackning betraktad.) Hur den smakar? Jag vet inte än.

The Help av Kathryn Stockett

The help handlar om livet i en stad i Mississippi i början av 60-talet. Svarta hemhjälpar uppfostrar vita familjers barn, lagar mat och sköter hemmet men ses inte som fullvärdiga medborgare. Berättarrösterna i boken är Aibeleen som hushållar hos familjen Leefolt och tar hand om deras lilla dotter, Minny vars frispråkighet gör att hon lätt hamnar i onåd hos sina arbetsgivare, trots sin fantastiska matlagning och Miss Skeeter, en vit ung dam som just återvänt hem från college. De tre huvudpersonerna startar ett projekt som kommer att ge röst åt alla svarta hemhjälpar i staden och som i förlängningen förändrar livet för fler än dem själva.

Det är obehagligt att tänka sig att svarta så sent som på 1960-talet fortfarande inte sågs som fullvärdiga medborgare med samma rättigheter som vita. Jag tycker Kathryn Stocket förmedlar bilden av hur livet kunde se ut för både svarta och vita på den tiden på ett bra sätt. Det är inte bara hudfärg som begränsar livet utan även kön och sociala konventioner. De vita kvinnorna i boken har visserligen makt över sina hushållerskor men många av dem är samtidigt hjälplösa eller begränsade i sina egna liv.

Boken hade legat ett tag på mitt sängbord innan jag tog mig an den men när jag väl börjat så sträckläste jag den. Så läs, både för samhällsskildringen och för en riktigt bra historia.

Tips på bloggar?

Jag skulle vilja ha tips om lite intressanta bloggar att läsa. Har ni några ni vill dela med er av?

De ensamma av Håkan Nesser (med en stilla, allmän vädjan till författaren)

Snälla Håkan Nesser, vad har hänt med dina böcker? Jag gillar ju ditt sätt att skriva. Jag tyckte väldigt mycket om kommissarie Van Veeteren. Jag var helt tagen av novellerna i Barins triangel. Jag kan ha överseende med den pretentiösa (och i ärlighetens namn rent ut trista) Flugan och evigheten men det går faktiskt inte att vila på gamla lagrar för evigt.

Jag hade stora förhoppningar när serien om Gunnar Barbarotti startade. Men efter att ha betat mig igenom böckerna fram till nu senast De ensamma, så känner jag mig nedslagen. Språket finns där, personerna finns där men vart har själva intrigerna tagit vägen? I bok efter bok börjar det lovande och sedan faller det platt. Som läsare vill jag inte att flera hundra sidors läsning ska utmynna i ett jaha. Särskilt inte om boken är en deckare. Folk kan kanske ha ihjäl varandra av vad som framstår som rätt ogrundade motiv i verkligheten, men i när det gäller mord i böcker så vill i alla fall jag som läsare i slutet begripa vad som drivit mördaren genom hela boken. Det är inte så att jag är emot att slutet kommer som en överraskning om det skulle vara så och motivet kan egentligen vara hur konstigt som helst men jag vill känna att historien sitter ihop när jag ser den i backspegeln. Jag vill inte, som i De ensamma, känna att hela boken i huvudsak haft ett spår för att sedan upptäcka att motivet till morden är något som förvisso inte är orimligt men som knappast antytts genom hela berättelsen. Jag känner mig lurad. Igen. Men jag hoppas ändå fortfarande. Snälla, ta dig samman till nästa bok!

Det där knepiga första inlägget

Ska det innehålla en programförklaring för bloggen? En presentation av mig? Ska jag bara kasta mig ut och skriva om vad som helst som faller mig in?

Eller ska jag kanske bara säga att nu är jag här? Jo, så får det bli. Jag är här och hoppas du vill följa med.