Det fanns en tid då jag hade örnkoll på allt som var planerat och som skulle göras. Jobbgrejer, utflykter på dagis, privata aktiviteter, allt fanns i min hjärna och även om jag hade en kalender så var det sällan jag faktiskt behövde dubbelkolla i den.
Så blev jag sjuk. Av för mycket jobb i en helt rubbad arbetsmiljö kombinerat med egna prestationskrav. Jag var borta från jobbet i ett halvår. Jag hade tur och fick bra hjälp, vilket jag är mycket tacksam för då jag har förstått efteråt att det inte är självklart.
Idag har jag varit frisk länge och på många sätt mår jag bättre nu än innan jag blev sjuk. Jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv när det är på väg att bli för mycket och inse att det inte går att klämma in allt. Något som har gått förlorat är förmågan att hålla min kalender i huvudet. Nuförtiden måste jag skriva upp allt och jag har ändå generellt sämre koll. Matsäckar kan få panikgöras och föräldramöten poppar upp som överraskningar. Igår insåg jag att jag hade läst slarvigt på inbjudan till ett lopp jag ska springa i helgen och missat att hämta ut nummerlappen så nu får jag åka dit tidigare på söndag i stället och fixa nummerlappen då.
Lite opraktiskt är det ju ibland att inte alltid ha lika mycket koll men oftast funkar det ändå. Det känns rätt skönt att inse det.
Så blev jag sjuk. Av för mycket jobb i en helt rubbad arbetsmiljö kombinerat med egna prestationskrav. Jag var borta från jobbet i ett halvår. Jag hade tur och fick bra hjälp, vilket jag är mycket tacksam för då jag har förstått efteråt att det inte är självklart.
Idag har jag varit frisk länge och på många sätt mår jag bättre nu än innan jag blev sjuk. Jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv när det är på väg att bli för mycket och inse att det inte går att klämma in allt. Något som har gått förlorat är förmågan att hålla min kalender i huvudet. Nuförtiden måste jag skriva upp allt och jag har ändå generellt sämre koll. Matsäckar kan få panikgöras och föräldramöten poppar upp som överraskningar. Igår insåg jag att jag hade läst slarvigt på inbjudan till ett lopp jag ska springa i helgen och missat att hämta ut nummerlappen så nu får jag åka dit tidigare på söndag i stället och fixa nummerlappen då.
Lite opraktiskt är det ju ibland att inte alltid ha lika mycket koll men oftast funkar det ändå. Det känns rätt skönt att inse det.
posted from Bloggeroid
Precis så har jag det också. Det är den största skillnaden mellan före och efter utmattningssyndromet. Visst, jag blir snabbare trött och är kanske lite mer stressotålig än förr. Men värst och mest påtagligt är oförmågan att hålla reda på saker. ALLT skrivs upp, har lappar och listor och appar och system. För jag vet att jag aldrig kommer att komma ihåg det. Missar ändå, för jag glömmer ju kolla i kalendern också eftersom jag ändå tror att jag kommer ihåg veckans möten när jag läste kalendern femton gånger. Men nej. Lite läskigt är det, och en del panikgrejer har det varit.
SvaraRaderaMen lite skönt är det också, för alla vet ju varför, och plötsligt är det ingen som förväntar sig att jag ska komma ihåg allt hemma till exempel. Inte ens jag själv. Skönt att slippa vara projektledare för familjen hela tiden, speciellt när jag varit självutnämnd och ingen har brytt sig ett dugg över hur mycket jag hållit reda på...