Lite omskakad

Man känner sig lite sliten och tänker att det är nog hösten som tar ut sin rätt. Sen blir man sjuk en sväng men det går ju över. Och det är lite mycket på jobbet men det är ju som det är. Så mår man lite konstigt igen men i morgon är det planeringsdag på jobbet och det är viktigt så stanna hemma känns inte som ett alternativ och även om man har den där känslan av att allt inte är som ska så känns sjuk inte heller riktigt som rätt beskrivning. Under planeringsdagen känns det mer och mer som att något kanske ändå inte är helt rätt. Framför allt känns det lite som att en mindre elefant har satt sig på bröstet. Obekämt. Men det är inte förrän på hemvägen från jobbet som man blir lite fundersam. När trycket från elefanten som parkerat sig stadigt över bröstet börjar stråla ut åt vänster sida. Då tänker man att kanske ska man ringa till vårdcentralen i alla fall. Fast det känns lite fånigt för det är ju säkert inget. Och så ringer man till vårdcentralen och de säger att man ska åka till sjukhuset på en gång för om man har ont på det viset så måste man utesluta att det är något farligt. Då blir man lite orolig. Och sen kommer man till akuten och när man då bara behöver vänta i fem minuter innan man ligger på en brits med blodtrycket taget och en massa EKG-sladdar fastsatta över bröstkorgen, då blir man rejält nervös och tänker att om de tycker att det är bråttom att ta hand om en på akuten så är det allvar  (för man förstår ju att det är risken för att det skulle kunna vara hjärtinfarkt som gör att det blir sånt pådrag, även om ingen säger det rätt ut). 

Men som tur är så ser EKG:et bra ut och de andra proverna som tagits för att utesluta hjärtfel ser också bra ut. Läkaren säger att troligen har jag fått lungsäcksinflammation som en svit efter att jag var sjuk för några veckor sedan. Det kan göra ont och göra att det känns tungt men det är inte farligt.

Då är man jäkligt tacksam, för en stund där hann man tänka rätt många tankar om livet...