Source Code

Det är mest jobb och jobb nu men igår kväll lät vi bli allt vad arbete heter och såg en film i stället.

Source Code är en sån där film där man inte kan återberätta för mycket av handlingen  för att inte förstöra hela filmen för den som ska se den men i korthet handlar det om en militärpilot sitter på ett tåg som visar sig ha en bomb ombord. Bomben sprängs, alla passagerare dör och piloten vaknar upp. Det visar sig att händelsen på tåget är en inspelad version av en av de dödade passagerarnas sista minnen och att pilotens uppdrag är att återuppleva minnessekvensen gång på gång för att ta reda på vem som placerat ut bomben för att förhindra nya dåd.

Det är roligt när man blir lite överraskad av en film på det sättet att man tycker att den är oväntat bra och det blev jag av Source Code. Det kan till viss del bero på att jag inte har läst eller hört speciellt mycket om filmen innan jag såg den och därför inte hade särskilt mycket föreställningar om hur den skulle vara. Sen kan det bidra att jag har en förkärlek för filmer som involverar vilken typ av virtuell verklighet som helst med tillhörande dilemma om vad som är verkligt eller ej. Samtidigt är det en konst att få till sådana historier och det tycker jag Source Code lyckas med. Jag kan också tillägga att jag gillar Jake Gyllenhaal bättre med den mer normala kroppshydda han har i den här filmen än den uppumpade vaiant av honom jag såg i Prince of Persia - The Sands of Time, där jag hela filmen hade en känsla av att hans huvud inte hörde ihop med den bodybuilderliknande kroppen.