Jag har ju skrivit förut om att jag inte riktigt begriper mig på min rumskollega på jobbet. Idag var återigen ett sådant tillfälle. Hon frågade om förra veckan när jag var sjuk och jag sa att Flora fått influensa och var hemma hon med. Då säger kollegan på fullt allvar: "Det blir så fin samvaro när man är hemma sådär. Barn är ju som mysigast när när de är sjuka. De är så lugna då."
För mig känns det som en väldigt konstig sak att tycka att ens barn som mysigast när de mår dåligt.
Jag hörde en gång att i djurparker så låter man ibland arter med olika beteenden dela bur. Att leva med en art som inte beter sig som de själva bjuder på överraskningar och motverkar leda. Jag kan tänka mig att känslan är lite samma som jag har alltsomoftast med min rumskollega.
För mig känns det som en väldigt konstig sak att tycka att ens barn som mysigast när de mår dåligt.
Jag hörde en gång att i djurparker så låter man ibland arter med olika beteenden dela bur. Att leva med en art som inte beter sig som de själva bjuder på överraskningar och motverkar leda. Jag kan tänka mig att känslan är lite samma som jag har alltsomoftast med min rumskollega.
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar