Efter att ha läst en artikel som kritiserar medias beskrivningar av ungdomars spelvanor i DN igår så funderar jag på hur länge till man kommer kunna hävda att datorspelande är ett ungdomsfenomen som vuxenvärlden står helt oförstående inför för att det är så "nytt".
Datorspel i olika former har trots allt funnits ett bra tag nu. Själv har jag sedan tonåren spelat mig igenom allt från diverse amigaspel, gamla FPS-spel som Castle Wolfenstein och Doom för att nu sedan länge mest vara en WoW-spelare. Jag lär ju knappast vara den enda föräldern idag som har erfarenhet av den sociala gemenskap som finns i ett onlinespel eller som kan känna igen viljan att bli bättre, få ha ihjäl svårare bossar och kunna glänsa med bättre grejer.
Att spela datorspel är inget som man automatiskt slutar med för att man blir vuxen och idag borde ganska många föräldrar ha egna erfarenheter av spelande. Därför tycker jag det är konstigt om föräldrar fortfarande ska beskrivas som helt handfallna och komplett oförstående.
Sen handlar det ju om att göra saker med måtta, så att inte spelandet tar över hela livet men det är varken ett specifikt tonårsproblem eller ett vuxenvärlden-begriper-inte-spel-problem.
Datorspel i olika former har trots allt funnits ett bra tag nu. Själv har jag sedan tonåren spelat mig igenom allt från diverse amigaspel, gamla FPS-spel som Castle Wolfenstein och Doom för att nu sedan länge mest vara en WoW-spelare. Jag lär ju knappast vara den enda föräldern idag som har erfarenhet av den sociala gemenskap som finns i ett onlinespel eller som kan känna igen viljan att bli bättre, få ha ihjäl svårare bossar och kunna glänsa med bättre grejer.
Att spela datorspel är inget som man automatiskt slutar med för att man blir vuxen och idag borde ganska många föräldrar ha egna erfarenheter av spelande. Därför tycker jag det är konstigt om föräldrar fortfarande ska beskrivas som helt handfallna och komplett oförstående.
Sen handlar det ju om att göra saker med måtta, så att inte spelandet tar över hela livet men det är varken ett specifikt tonårsproblem eller ett vuxenvärlden-begriper-inte-spel-problem.
posted from Bloggeroid
Håller HELT med dig där! Jag har själv inte spelat särskilt mycket dataspel. Aldrig som "ung" och i vuxen ålder väldigt lite. Men maken är ett stort spelfan. Både som ung då han satt och meckade ihop PC:s istället för att träffa tjejer hahahaaaaa ;-) och sedan har han spelat mycket. Både dataspel och så Playstastion och nu sedan flera år tillbaka X-box. Både själv och online. och han ser fram emot då vår dotter kommer bli mer intresserad av att spela spel kanske tillsammans med honom. Överhuvudtaget tycker jag att många av dagens föräldrar som är födda på 70- och 80-talet måste ha betydligt bättre koll både på internet i allmänhet, spelande och datoranvändande än vad våra egna föräldrar hade. Så det är konstigt att de fortfarande skriver och säger så i media tycker jag.
SvaraRaderaJag tycker det är rätt konstigt med föräldrar som på internet och som köper dator till barnen som de sen får ha på sina rum helt utan koll. Vi har flera datorer och barnen får använda dem men alla står i vårt arbetsrum och vi har en öppen planlösning så även om jag inte övervakar vad de gör speciellt så vet de ju att någon skulle kunna se vad de gör (det gäller ju för oss vuxna också :)). Sen pratar vi en hel del om vad som är okej att göra och inte göra också och jag hoppas att åtminstone en del av det fastnar.
SvaraRaderaJag håller med dig Astrantia. Det är vi föräldrar som skaffar datorer och andra spel till barnen och detta är helst vår ansvar hur mycket tid de använder data och vilka saker de gör. Om man vill skylla på någon så är det bara oansvarfulla föräldrar och förstås tillverkare som marknadsför ideligen nya spel.
SvaraRadera/Barbara