Kvällen före

Jag är helt opropotionerligt nervös inför Stockholm marathon i morgon. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att jag inte kommer i mål och det kommer jag väl att överleva även om jag i så fall skulle bli grymt besviken. Vädret kommer med nästan hundra procents säkerhet var sämsta tänkbara: ca 8 grader, regn och blåst. När jag tänker efter finns ju en viss risk att jag avlider av köld. Jag kommer känna mig som ett barn från Frostmofjället där jag segar mig fram i kylan. Jag kanske borde be att få låna en get när jag springer förbi Skansen också.

Träningen i maj har inte varit den bästa. Först gjorde jag min operation i början av maj och nu på slutet har två barn av tre varit förkylda och snorat som galningar och några av bacillerna har flugit åt mitt håll så jag har haft fullt sjå att hålla mig någorlunda frisk.

I morgon står jag i alla fall förhoppningsvis på startlinjen 12.10. Jag ska försöka tänka på det som en väldigt lång utflykt under inte helt optimala förhållanden. Håll tummarna för att jag går i mål på Stadion. Jag kommer antagligen se ut som en dränkt katt vid det laget.