1Q84 av Haruki Murakami

Jag är verkligen inte objektiv när det gäller Haruki Murakami. Vissa författare gillar jag bara helt reservationslöst och Murakami är en av dem. Så det är klart att jag tyckte om trilogin 1Q84. Hur skulle jag kunna låta bli att göra det? Jag tror att en anledning till att jag tycker så mycket om Murakami är att han nästan alltid rör sig i gränslandet till det mystiska och övernaturliga men på en sorts jordnära sätt. Vardagligt eller övernaturligt, allt liksom bara finns och personerna i böckerna lever på och förhåller sig till det utan några större åthävor. Det är lite samma känsla som jag tycker finns i Hayao Mayazakis filmer som Totoro och Ponyo på klippan vid havet. Mina barn har träffat en jättestor, lurvig skogsande, jaha men så spännande. Eller min son har tydligen träffat en flicka som egentligen är en fisk och dotter till havsgudinnan och en halvgalen vetenskapsman, jamen föralldel. Det kanske är udda men ingen gör ett stort problem av det.

I 1Q84 så hamnar huvudersonerna Tengo och Aomame på olika vägar i en parallell verklighet som är väldigt lik vår värld men som samtidigt innehåller både mystiska och skrämmande inslag. Tengo och Aomame delar ett starkt minne från barndomen och de upptäcker att de genom det minnet är sammanlänkade även i vuxen ålder. En del av historien utgörs av deras sökande efter varandra, men letandet kan inte ske särskilt öppet eller aktivt för Aomame måste hålla sig undan efter att ha dödat ledaren för en religiös sekt och Tengo har fullt upp på sitt håll med följderna av att ha fungerat som redaktör (eller snarare spökskrivare) av en historia som förmedlats av en mycket speciell ung kvinna som också har anknytning till samma religiösa sekt som Aomame är beblandad med.

Jag tycker 1Q84 är en fantastisk berättelse. När jag läst färdig så vet jag fortfarande inte allt men det gör inget. Det känns inte oavslutat utan som att det är så det ska vara. Och en sidoiaktagelse: jag har upptäckt att jag alltid blir hungrig när jag läser Murakami för mat beskrivs ofta i hans böcker. Det är oftast inga avancerade rätter, utan folk bara vardagslagar och äter men allt låter väldigt gott.